Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Nu finns det ett pyre i min mage efter fyra IVF-försök, men det var ju långt ifrån säkert att det ens skulle fungera. Vi hade ställt in oss alltmer på adoption.

Jag tror att hade IVF-försöken inte fungerat och vi ändå valt att inte adoptera så hade det inte haft något med vår barnlängtan att göra. För barn vill vi ha, och det spelar faktiskt ingen roll varifrån det kommer. Utan för vår del hade det nog snarare handlat om att vi i så fall inte orkade fortsätta kämpa vidare med adoptionsutredningar m.m och sen ännu en lång väntan. Kanske det hade känts annorlunda efter ett tag, sånt vet man ju aldrig.

I övrigt vill jag säga att jag själv är adopterad. Och när jag träffade min make så var jag helt emot att adoptera själv. Men när vi insåg att det här att få barn inte var så lätt så kändes adoption ändå rätt naturligt. Och jag vet ju att man som adopterad faktiskt ser sina adoptivföräldrar som sina riktiga föräldrar. För min egen del har jag aldrig funderat så mycket över mitt ursprung och aldrig haft någon kris. Jag vet att det pratas mycket om att adopterade mår så dåligt, men jag känner många adopterade och av dessa mår en enda dåligt, och han är min brorsa. Man får försöka komma ihåg att det oftast är de som lider som hörs mest. Jag tror större flertalet som är adopterade är rätt nöjda ändå.