Väntar nu min tredje pojke och kan inte glädjas som jag borde. Ville så gärna ha en flicka denna gång men det blev iinte så. Känner mig extra nere när släktingar ochår f vänner flickor. Hur ska jag hantera känslorna och verkligen se fram emot min lille son?
ja det är svårt! men du kan ju inte rå för hur du känner!Jag tror det är vanligare än man tror att kvinnor vill ha flickor. men det är så tabu att prata om!
Du kommer älska denna lille pojke lika mkt ändå.
Man kan inte få allt man vill här i livet, ett barn är ett barn.
Hur lång tid är det kvar av graviditeten?
Kan du prata med din man om detta?
Hur tänkte du när du skaffade trean, var det för att få en tjej eller var det för att få ett tredje barn?
var glad att du väntar ett friskt och krytt barn överhuvvetaget
*muttra*
en som försökt i 1½ år snart 
Vi pratar om det min sambo och jag, ganska mycket. Vi ville båda helst få en tjej men det har varit viktigast för mig. Önskade det då vi planerade trean men nu när jag vet (10 v kvar) känns det ändå lite orättvist då andra får flickor. Jag blir avundsjuk helt enkelt! Älskar mina söner och kommer älska minstingen med men hade/har en enorm flick längtan. Ska inte ha fler barn efter detta. Min sambo är jätteglad över trean.
stackars! jag förstår hur du känner dig, inte för att jag bara har pojkar eller flickor själv, men jag ville verkligen, verkligen inte ha en till son denna fjärde gång. jag hade blivit jätteledsen om det hade blivit en pojke och var väldigt nervös (fick inte veta på ul). och skämdes lite förstås, för att jag så gärna ville ha en flicka till. det är ju "förbjudet" att önska sig ett speciellt kön på barnet...
men jag tycker inte det handlar om barnet personligen. jag hade älskat en liten pojke lika mycket - minst - som mina andra barn. MEN jag hade sörjt det barn som "fsaknades", det barn jag inte fick! det tycker jag är en helt legitim sorg faktiskt! jag tycker inte du ska skämmas för att du sörjer över din flicka, samtidigt som du ju kommer att älska din lilla pojke. de två känslorna behöver inte alls hänga ihop.
eftersom det är en sorg som behöver bearbetas kan det ju hjälpa att prata med ngn, t ex en vanlig kurator på vårdcentralen. ibland hjälper det att bara få prata av sig ett par gånger. (har provat...)
sist men inte minst - det är väl inget som säger att du ff inte kan få en flicka. fyra barn är inte jobbigare än tre (det vet jag säkert ), förmodligen inte fem heller! 
Förstår att du vll ha båda sorter, men det blir ju inte så för alla. Eftersom det föds fler pojkar än flickor så är chansen att det blir en pojk något större..... Be att få prata m psykolog/kurator så att du kan glädjas åt sonen när han föds. Kram
en sak du kan göra är att berätta för min sambo hur ni gör...för han har tre flickor (varav 2 är mina) o nu vill jag ha en liten son :)
och innan du gör det så gläds du åt dina grabbar som jag gör åt mina töser.
Även om jag så hjärtinnerligt vill ha en liten pojke, eller helst två förresten ;)
till dig och andra som kanske stör sig på ts sorg - sorg är sorg oavsett vad den beror på. det är hemskt synd om alla som har svårt att få barn eller till och med inte kan. det är synd om alla vars barn dör, det är synd om alla som längtar efter en dotter/son - som vet att de egentligen kan men livet vägrar dem iaf...
det är också synd om "barnen i biafra" som inte har mat men för det kan jag bli på dåligt humör när jag inte ätit på fyra timmar. alltså - lägg ner skalan för vilken sorg som är viktigast. sorg är sorg. jag känner mig inte heller bättre av att tänka på folk som har cancer när jag har magsjuka. det behöver inte tävlas i vem det är mest synd om. det som är jobbigt för mig är jobbigt för mig oavsett om det finns folk som har det värre!
Stackare! Men barnet verka friskt eller?