Varför ska man ha dessa drömmar?
Inatt drömde jag att min bebise föddes utan underarmar eller "underben" (?).. Drömmen var så verklig och smärtan sitter fortfarande i...jag hade svårt att älska mitt barn i drömmen, jag kämpade o försökte verkligen älska henne men jag kunde inte...hur kan man vara så hjärtlös, fast att dte bara var en dröm så mår jag illa av den..hur kan jag göra så mot mitt eget barn? Mot min bebis som jag längtat efter så länge...
Jag drömmer såna här drömmar hela tiden, konstiga drömmar om förlossningen, om att barnet är handikappad, vanställt och ibland att det inte ens är ett barn utan ngn annans slags varelse... Jag vill inte ha dessa drömmar mer, i vissa drömmar älskar jag barnet mer än allt, trots att det kan vara en plastbit jag kramar (som är bebisen) och i vissa kan jag inte känna någon kärlek till barnet i min famn.. jag hatar de här drömmarna..blir mer och mer orolig varje natt, tänk om jag kommer reagera så, eller bli värdelös som mamma etc etc...
Är det vanligt att känna såhär?!?!