Du är inte ensam om att fungera så. Jag tror hela tiden att jag har magsjuka, har jag läst om någon som är sjuk tror jag att jag också ska bli sjuk. Känner efter och undrar.
Om någon i min närhet skulle bli sjuk skulle jag bli helt övertygad om att jag också var det. Tankarna går ju i ett virrvarr i huvudet på en och det är svårt att släppa dem.
Men försök tänka som så, att du förvärrar bara allting genom att sitta och oroa dig. Är du sjuk finns det ingenting du kan göra åt det, då är du ju det och då får du hantera det på bästa möjliga sätt. Är du inte sjuk blir ju ingenting bättre av att du sitter och oroar dig, istället bygger du upp en rädsla för något du egentligen inte behöver vara rädd för. Du hade kunnat sitta och må bra nu, men eftersom du ältar en obehaglig tanke i huvudet så mår du dåligt.
Försök att släppa tanken, bestäm dig för att du inte ska oroa dig på 30 minuter t.ex. Sätt dig då och gör något som får dig att tänka på annat, du kanske kan läsa en bra bok, eller se något på tv? Annars kanske du kan gå ut och ta en promenad, ring till någon trevlig och prata om något helt annat än sånt här. Försök att leda dina tankar i andra banor, kommer det upp tankar så påminn dig om att du faktiskt inte ska älta det här just nu...du får ta det sen när 30 min (eller vad det nu är) har gått.
Jag vet att det inte är det allra lättaste att släppa tankar eller skjuta upp dem på det här sättet. Men ge det ett försök, och bli inte arg på dig själv om du misslyckas. Sätt bara upp ett nytt mål då, kanske lite kortare tid. Det viktigaste är att du försöker, och inte helt ger efter för din ångest och sitter och oroar dig och känner efter hela tiden. Ju mer man ger efter desto sjukare blir man ju, hjärnan hinner liksom aldrig lära sig att det inte är något farligt...att man inte behöver vara rädd och undvika det såhär.
