Inlägg från: MammaHela |Visa alla inlägg
  • MammaHela

    emetofobi.....

    Hej alla medsystrar

    Här har ni ännu en etmofob. Har alltid fått panikkänslor över allt som har med illamående och spyor att göra. Så länge jag kan minnas (ca 3-4 år gammal).

    Undviker saker som kan göra mig illamående (dricka alkohol, åka karusell, åka på kryssning är bara att glömma, åker helst inte buss, går inte på festom jag inte känner folket, sover inte över hos andra osv osv osv) och det gör mig väldigt socialt hämmad.

    Har två barn och om det går magsjuka på dagis så har jag dem hemma. Antingen så tar jag ledigt, eller så är min gubbe hemma med dem eller så ställer farmor och farfar upp. Barnen är 1 och 5 år och ingen av dem har haft magsjuka. Men ändå så får jag panik över att veta att nån som jag känner har/har haft magsjuka.

    När jag var gravid med minsta barnet så kräktes jag mig igenom 9 månader och nu har jag inga problem med att kräkas själv. Min största skräck är att andra ska kräkas. Klarar inte av ljudet eller lukten.

    Det kan räcka med att min gubbe sitter lite längre på toaletten så får jag panikkänslor, börjar skaka, mår illa och kallsvettas. Börjar gråta och blir arg på honom (stackars krake). Om nån av barnen inte äter ordentligt så är det samma sak.

    Det är verkligen skit att leva så här, men som tur är så förstår min gubbe m ig til 100 %. Dottern har kräkts vid några få tillfällen och han har alltid tagit hand om det. Jag har isolerat mig fullständigt från dem då och gått runt och desinfekterat hela huset med handsprit.

    Vet inte vad jag vill med detta jag skriver.. Ville nog bara skriva av mig lite....

  • MammaHela

    Tussilago:

    De flesta magsjukor bryter ut inom nått dygn, vinterkräksjukan smittar i 3 dygn efter sista kräkningen eller diarren.

    Så att det kan ta 5 dagar innan det bryter ut är bara skitsnack.

    Så du kan känna dig lugn

    *kram*

  • MammaHela

    Suzanna:

    Jag lider av exakt samma som dig. Vågar knappt hålla mina barn om de skulle kräkas på mig när de är sjuka. Ligger och håller för öronen och gråter om gubben min kräks.

    Men nu har vi flyttat och har sovrummen och toa på övervåningen och även toa på nedervåningen så nu går det bättre. Jag ligger nere i soffan med musik i hörlurar och behöver inte höra vad som händre där uppe (stackars gubben får ta hand om barnen och sig själv).

    Sen så behöver jag inte vara orolig att jag ska bli smittad på "deras" toalett...

  • MammaHela

    Suzanna:

    Jag håller med om det där att åka nattbuss. Går hellre hem genom mörka parker än åker nattbussen. *ryyyser*

    Alveline:

    Här har du en till nykterist, eller nykerist kan jag inte säga, men jag dricker ALDRIG mig onykter.

  • MammaHela

    Jag jobbade denna midsommar helg och var inte alls ledsen för det. Skönt att slippa komma med undanflykter mot att gå på suparfester med vännerna.

    Men tyvärr så var det ett barn på jobbet (jobbar på ett kortisboende för barn) som hade haft magsjuka på torsdagen. Så jag gick och hade panikkänslor hela helgen. Men ingen annan blev sjuk och jag mår fortfarande bra.

    Ang andra fobier så har även jag fobi mot tandläkaren, men har hittat en tandläkare som jag verkligen litar på och som är kanonbra.

  • MammaHela

    Tussilagoflickan:

    Ohh my god... Jag hade inte varit hemma om min gubbe hade spytt av fyllesjuka, eller snarare har inte han fått vara hemma... *grrrr*

    Klarar du av att ta reda på kräks som hamnar utanför, det har jag aldrig någonsin gjort.. *blääää* Så länge det inte är ett barn som har kräkits så är det väl dens ansvar att

    Jag är skitnoga med maten nu medans det är sommar och får panik på gubben som inte alls är det.. *suck*

Svar på tråden emetofobi.....