emetofobi.....

Trodde jag hade skrivit i tråden tidigare, men tydligen inte...

Här har ni en renodlad emetofob. Jag minns att jag innan 7-8 års ålder inte hade några problem med att kräkas, men när jag blev magsjuk mitt i natten då jag var 8 år förvandlades nånting helt naturligt till den största rädslan och ångesten. Med åren klingade rädslan av tills jag fick matförgiftning utomlands för 4 år sen. Enkla saker som att åka buss och bil blev oöverstigliga hinder. Jag såg och hörde magsjuka överallt. När jag mådde som värst sökte jag terapi men det hjälpte inte...

Jag mår mycket bättre nu, men det går liksom i vågor...under vintern tar jag medicin för annars skulle jag inte fungera.

Kram på er!

Det är vanlig antidepp-medicin (Cipramil) mot min PÅ, men den hjälper att klara vardagen.

Den är mot ångest. Har hjälpt mig jättebra!

Har hört om nån medicin som heter primperan el. något i stil med det, som man kan få utskrivna (men tyvärr lyckades jag inte få dom av min läkare ) Om jag minns rätt får cancer-patienter dom mot illamåendet vid strålbehandlingar etc - men rätta mig om jag har fel!

I ett finskt diskussionsforum läste jag om en kvinna som fick primperan då hennes hela familj låg i magsjuka och hon själv var fem före att spy...och illamåendet gick över!

Åksjuketabletter hjälper inte alls de perioder jag mår dåligt, tyvärr.

Pointen med ångestdämpande mediciner (eller anti-depp, eller vad man nu vill kalla dem) är ju just att de dämpar ångest och DÄRMED illamåendet som utlöses av just ångesten och oron.