emetofobi.....

Blev väldans glad när jag hitta den här tråden.
Hade inte hört om någon annan som hade sån fobi för att kräkas innan.

Jag har det dock inte lika jobbigt som en del av er har det.
Med att äta ute och sånna grejer. Men finns ju en del saker man undviker och så.

Jag har som accepterat att jag är som jag är
men jag är väldans rädd att jag inte ska våga skaffa barn.
Det är tyvärr inte aktuellt än på ett tag (har enorm längtan efter bebis, jobbigt ;/ )
men jag är rädd att när det väl är det så kommer jag inte våga.
Det första jag förknippar med graviditet är att kräkas. :/
Jag vet att vissa inte kräks alls men jag tror inte jag skulle ha sån tur.

Hur klarade ni det ni som fått barn?

Hörde (enligt min åsikt) värsta skräckhistorien från en kompis.
Hon berätta att när hon var gravid så typ varje gång hon åt
så sparka bebisen på hennes mage eller nått sånt så hon kräktes.
Blev jag ju inte lite skraj för eller så. ^^

Sen så har man ju hört om dom som inte gjort annat än och spyr när dom är gravida.
Jag har aldrig riktigt fattat varför man gör det? Kanske inte letat tillräckligt noga
men det jag läst står det alltid att man kan bli illamående. Men det brukar inte stå
att man kräks och så.

Lite onödigt för mig att oroa mig redan nu men om jag pumpas med positiva
erfarenhet nått år så kanske jag vågar sen. ^^

Kom att tänka på det ni prata om lite tidigare hur fobin uppstår.
Min mamma tror att min fobi uppstod efter att jag vart magsjuk när jag
gick i mellanstadiet. Jag var väldigt dålig rätt länge. Har inte spytt sen dess
men fobin sitter i sen dess.

Spydde dock i en väldigt verklighetstrogen dröm för några veckor sen.
Alltid trevligt med sånna verklighetstrogna drömmar när det händer nått bra,
blir lätt väldigt hemskt när det är nått dåligt. ;/

Tänkte när vi ändå är inne på fobier och rädsla och så.
Nån som fått barn som är spruträdd?
Jag är väldigt spruträdd och det ska ju tas en massa blodprov och grejer.
Hur klarade ni det?
Jag har dock kommit över min spruträdsla när det gäller tandläkarns sprutor.
Har inte fått nån annan spruta på flera år och då är det ju stelkrampssprutan
man minns mest, men det var ju inte sticket som gjorde ont då.
Och så har jag haft några incidenter med dropp när jag skulle sövas,
kommer ihåg att det gjorde väldans ont men jag antar att det mest berodde på
att jag var rädd och spände armen.
Stick i fingret klarar jag av jättebra. Är dock rädd för när dom tar blod från armen.
Undviker läkare och sånt så mycket jag kan.
Tror att alla läkare vill sticka en med sprutor. ;/

Nej nu har jag svamlat för mycket. ^^