Tråden för oss äggdonatorer Nr 4

Hej! Jag är lite nyfiken på hur många av oss donatorer som berättar att man donerat för sin omgivning (partner, föräldrar, vänner)? Hur har ni gjort? Jag hade tänkt berätta det för min mamma från början men sedan har det inte direkt känts som något bra tillfälle och tillslut har det blivit att jag nog inte kommer säga det alls, eller "kanske om några år". Samma sak med min bästa vän som jag tänkt berätta det för, kändes aldrig som det blev ett bra tillfälle och så är hon ganska blyg av sig om allt som gäller fortplantning. Så den enda som vet om något är min pojkvän men han har valt att hålla sig neutral och har ingen vidare lust att diskutera det medan jag gärna vill prata med någon om det och jämföra upplevelser.

Jag gjorde mitt äggplock idag och undrar hur länge man ska vänta med sex efteråt, de glömde nämna det för mig och jag glömde fråga?

Just nu känner jag mig verkligen punkterad inuti. Såg att några skrivit sina berättelser om plockningen och jag kan nämna min version. Barnmorskan hade berättat innan att någon kommer sitta med mig hela tiden och att jag kan säga till när som helst om jag vill avbryta och vila lite eller om jag vill ha lustgas eller så om det blir för jobbigt. Jag tänkte att det hade nog bara hänt i ett fåtal fall och att hon överdrev lite hur smärtsamt det kunde bli så man snarare skulle känna sig lättad än besviken på smärtnivån. Jag hade 21 äggblåsor så det tog över 20min att suga ut alla och jag antar att alla inkluderade ägg eftersom hon som tittade i mikroskopet hade "tappat räkningen på hur många det var".
Först tog de högra äggstocken som jag skulle ha 13 i enligt ultraljudet och det gjorde väldigt ont. Även fast jag fått lugnande och smärtstillande var det nästan så jag började gråta och då tycker jag inte direkt att jag är känslig för smärta i vanliga fall utan snarare irriterar mig på folk som gnäller för ingenting. Kom på mig själv med att jag spände benen så att jag flyttades bakåt som för att komma bort från nålen. Till den vänstra fick jag ännu mera smärtstillande vilket var bra, jag kände inte lika mycket längre även om det också var väldigt jobbigt och smärtsamt. Sköterskan bredvid mig var duktig på att distrahera mig också så jag kunde prata om annat.

Stannade 1.5 timmar och vilade efteråt och har fortfarande en dov smärta (kl 16, lämnade äggen runt kl 9) som känns mer när jag står upp, vrider mig eller sätter mig ner då det känns som en strålande smärta uppåt. Jag vill absolut inte avskräcka någon och donerar gärna igen men tycker det kan vara bra att läsa andra versioner också så man är beredd på att det kan bli lite jobbigare än man förväntar sig. Dock verkar det inte så vanligt att det gör så ont som jag hade eftersom både hon före och hon efter mig verkade oförskämt pigga och glada efteråt och inte tyckte det var så farligt.

Nåt som var lite konstigt var hur lågt min puls gick ner. För några år sedan när jag var mer vältränad låg den på ca 55slag/min och nu skulle jag gissa på ungefär 60. Efter plockningen fick jag övervaka den själv och den låg på ca 47 i en halvtimma, jag var tvungen att känna efter själv för att se att det verkligen var så lågt. En gång trodde jag att jag var på väg att dö eftersom den gick upp till 60, gick ner till 50-49-47-45-44-43 men det var ingen fara som tur var, den skuttade upp igen :)

Tack för de snälla kommentarerna, vad gulliga ni är :)

Jag hoppas det går bra för dig Magnolinda och att du får donera, jag har ändå tyckt att det varit en väldigt kul upplevelse att vara äggdonator och de som jobbar på repromedicin på sahlgrenska är så positiva så man alltid känner sig glad när man pratat med dem.

Tråkigt att höra att du har två misslyckade försök bakom dig lillefot, jag hoppas verkligen det fungerar nästa gång du försöker. Jag känner att jag som donator gärna skulle träffat föräldrarna. Inte tvingat mig på dem eller så men bara kanske få höra nån gång om året hur barnet mår. Hade varit kul att veta om det blev kille eller tjej också.

Kul att höra att du inte är blyg av dig pejgan, får se om jag lyckas ta mod till mig och berätta för min familj :) Lyckades tillslut klämma ur mig det till en manlig kurskamrat igår och han tyckte det var intressant, hur har de reagerat som du berättat det för?

ok :) Kom på när jag läste i en blogg här varför jag nog hade mer ont än andra. Jag tror det var "Mysflickan" som skrev. "Mitt blodtryck var lågt så de ville inte ge så mycket smärtlindring, fick 1,5 ml mot 3,5 ml förra gången så denna gång kändes det. Dr fick dessutom gå in en extra gång, så 3 ggr gick de genom slidväggen."
De gick in 3 gånger på mig också men framförallt hade jag lågt blodtryck, sköterskan frågade flera gånger om det och nämnde att jag hade fått någon blodtrycksdipp i slutet av plockningen. Jag sa att jag brukar ha lågt blodtryck i vanliga fall så jag fick "bara" 1 + 0.5 + 0.5ml vilket jag trodde var normalt men 3.5 som hon fått första gången är ju nästan det dubbla..

Det tog mig 8 dagar efter donationen att känna mig helt normal igen men det var helt klart värt det och jag ångrade mig aldrig under tiden eftersom att må dåligt en vecka av ens liv inte är någonting om man tänker på att man förhoppningsvis kan hjälpa 2 par med att få barn. Hoppas på ett glatt samtal om några veckor från repromedicin men annars hade båda paren fått frysa ägg också så det finns lite backup :)

Mjölk: Vet du om det finns någon gräns för hur många gånger man får donera (för det borde det väl finnas?) och i så fall hur många det är? Tänkte också donera igen eftersom det är så liten anstränging men de sa att jag får vänta till hösten. Det är inte så jag tänkt donera 10 gånger eller så men jag gör det gärna fler än 2 gånger om jag får.

Believer: Jag har också funderat på det, funderar på att sätta in hormonspiral men det är ju dumt om man inte kan ha det. I en informationsfolder jag har står det att det inte spelar någon roll om man har spiral men de kanske syftar på kopparspiral.. Får ringa och fråga om jag kommer ihåg när de har telefontid.

Vad det gäller själva plockningen beskrev jag tidigare i den här tråden att det gjorde väldigt ont för mig, både under själva plockningen och sedan 4 dagar framåt innan det vände. Att det gjorde så ont under plockningen var nog för de inte ville ge för mycket morfin eftersom jag fick väldigt låg puls och lågt blodtryck. Sen tog det lång tid att plocka mig också eftersom jag var på gränsen till överstimulerad med 21 ägg. Som tur var fick jag ha en varm vetekudde under hela plockningen, det hjälpte mycket :)

Sen tog det 8 dagar innan jag kände mig helt normal eftersom äggstockarna var 5 ggr större än normalt och de såg på ultraljud några dagar senare att jag fått stora vätskefyllda områden i magen där de gått genom slidväggen. Kunde inte böja mig åt sidorna som jag nog skrivit tidigare, kunde bara ligga på rygg utan att det gjorde för ont, var tvungen att gå hopkrupen och långsamt som en gammal gumma dagarna efter osv som jag nog skrivit tidigare.

Men för de flesta verkar det inte vara så jobbigt som för mig. Jag hade 2 andra i mitt rum som skulle lämna ägg för provrörsbefruktning och ingen av dem tyckte det var särskilt farligt men de fick nog mer morfin och hade inte lika många ägg. De kom tillbaka sådär pigga och glada så man nästan inte kunde låta bli att tänka lite bittert att de säkert inte hade lika robusta slidväggar som jag eller nåt sånt ;)

I alla fall var det helt klart värt det, har aldrig ångrat mig under tiden, inte under själva plockningen heller. Att ha det jobbigt under en vecka är ingenting om man tänker på hur glada de 2 paren som får äggen blir om de blir gravida. Nu väntar jag på att det blir den 29 Maj så jag kan få höra hur det gått =)

För mig tog det ungefär 3 månader från att jag var på Sahlgrenska och hade första samtalet till att jag påbörjade behandlingen.

Jag fuskade ;) Nej det är så att HIV-provet tar 6 månader men eftersom jag är blodgivare skickade de bara efter min journal från blodcentralen och såg att jag inte hade någon "otillåten" sjukdom. Lycka till med donationen! :)