Adoption av barn över 5

Det finns en skrift om att adoptera större barn som bla går att beställa från BFA. Den är en bra första läsning om ämnet. Sen kan du leta dig vidare i litteraturen.
Lycka till!

Vet du vad den heter?

Jag ska direkt gå in på hemsidan och ta mig en titt!

Blir anknytningsperioden med ett större barn längre är en sak jag undrar över till exempel. Blir den mer problematisk och tuffare. Hur ska man som föräldrar "backa upp" varandra och vart finns det hjälp att hämta. Ja jag har en MILJON funderingar!

"Att bli familj med en 6-åring
Adoption av äldre barn är ett ofta hett debatterat ämne. Är det svårare, och i så fall hur mycket svårare, att bli adopterad som 6-åring än som spädbarn?" hämtat från deras hemsida.

Jag kan inte svara så mkt för jag har inte läst jättemycket om detta. Men läs på och fråga dom här och på andra ställen som adopterat eller ska adoptera barn över fem.

Tack!

Jag hoppas hitta iaf en person här inne som adopterat ett äldre barn. All information är bra att ta i beaktning innan man betämmer sig för detta. Kan säga att vi är mycket mycket mycket tveksamma, speciellt min man. Och ändå kan han flytande spanska.

Vår hemutredare hade inget emot att ge höga medgivanden men det skulle vara rimligt. ALltså, barnet skulle kunna parets biologiska barn. Det betydde att barnet inte fick vara äldre än förhållandet och skulle man tex ha medgivande upp till fem år så borde man ha varit tillsammans mer än fem år då man ju inte föder barn direkt när man bli ihop (i alla fall inte de flesta) osv.

Vi har adopterat en treåring och har/har haft kontakt med ganska många som adopterat äldre barn än så och min uppfattning är att det inte är svårare med anknytningen då barnen i de flesta fall VILL ha föräldrar. Men det är klart att det är annorlunda. Flera här har adopterat äldre barn än vi så det finns fler som kan berätta.
Jag har egentligen inte hört om någon som haft problem med språket, barn lär sig mycket snabbt men man får så klart hjälpa dem och jobba med det så att de lär sig språket på djupet med olika nyanser och abstrakta begrepp.

Vår son är tre och japp, han är treårstrotsig som vilken svensk liten kille som helst! Jobbigt? Tja, emellanåt men det hade det ju varit om han inte var adopterad också liksom. Däremot ska man inte räkna med att få ett åldersrelevant barn. Vår son pendlar, han är ofta som en treåring vilken som men vill i perioder vara mycket mindre, bli buren, matad osv och det här beteendet är jättevanligt bland adopterade barn. 

 

Det var smart tänkt av er utredare. Ja vi har varit ihop i 7, har en dottern till min man i skolåldern som bor hos oss varannan vecka. Vet Ni hur mng år det ska vara emellan ett storasyskon och det adopterade barnet?

Vi har mailat till varandra tidigare, angående enskild adoption
Jag har 7-månaders erfarenhet av ett barn på 11 år.
Reflektioner? Språket! Det är mycket som behövs förklara, även för en 5-åring. Jag tycker att det är nog jättestor fördel att din amn talar spanska.
Sedan en annan fråga, varför vill man adoptera ett barn?
När man adopterar ett äldre barn måste man räknas med det att det barnet har minnen och "bagage" som kommer att vara kvar hela livet. Det blir kanske aldrig ett alldeles vanligt, snällt barn som tycker att det är kul i Sverige... Vi kanske kommer att höra många gånger att han inte ville bli adopterat... Samtidigt känns det så att vi är på en otroligt underbar resa. Det är mycket som är såååå kul med att adoptera ett äldre barn. De kan ge så mycket. Resten beror helt enkelt hur föräldrarna är som personer och vad de vill. Jag tycker inte om små barn
Hjälp som man kan få?
Jag har inte kanske sökt så mycket, dessutom bor vi på landet. Adoptionsrådgivarna kan man alltid lita på. Dock orkar jag inte sitta och ringa till våran socialsekreterare, det verkar så att de glömde bort oss. Det är kanske tid att starta en förening?
Jag tycker att adoptera ett äldre och ett litet barn handlar om två helt olika saker. Min inställning är inte att barnet SKA eller BORDE lyckas i livet. Min inställning är att varje barn behöver kärlek och ett hem och jag kan bara försöka hjälpa honom så mycket så möjligt.

Hur fungerar det nu för Er?

Hur har det gått med skolstart i svensk skola? Vilken hjälp har han i haft vid skolstarten? var du med honom den första tiden eller hur la man upp det? Bara tanken att skicka iväg en 5 åring till dagis som inte kan språket gör mig svettig. Jag skulle tänka på barnet hela dagen. Nu har man väl samma rätt att vara hemma med en 5 åring (föräldraledig), men hur fort lär de sig? Är språket tillräckligt efter ett år att börja 6-årsverksamheten?

Jag måste börja med det att han var hos oss på somrarna innan han blev vårt barn. Det var ca 5-månaders vistelse sammanlagt. Han kände miljön, halvsyskon osv.
Han kom i början av juli och skolan börjar i augusti. Man kan räkna då att innan han började skolan var han 6 månader hemma, med oss.
Vi visste inte att han skulle stanna, adoptionsprocessen gick jättesnabbt i Polen. Det innebära att på fredag fick vi veta att han får stanna i Sverige och att han ska börja på skolan på måndag. På skolan blev de självklart livrädda, de har aldrig haft ett barn som inte pratar svenska förut Han började i samma årskurs som han skulle börja i Polen.
Vi gick med honom i början, varje dag. Han var väldigt otrygg i skolan, men det var ok med oss. Allt var nytt och som tur visste jag vilka är skillnader mellan den polska och svenska skolan, jag kunde förklara för honom. Jag tror inte att det var språket som var det största hindret i början, men dåligt självförtroende och ny miljö. För att han tyckte att det var lika bra att pappa (som inte kan polska) var med.
Idag är det nog språket som är största hinder. Han förstår mycket svenska, men han tycker att det är pinsamt att prata
Men han börjar, mer och mer.
Fröknaran på skolan är underbara för honom och vi har mycket kontakt. Jo, jag blir livrädd när de ringer från skolan... Varje gång. Vi hade problem med det att han hade ont i magen och ville gå hem. Samtidigt var jag borta då och "försökte" arbeta i Stockholm.
Jag vet också att han har mycket dåliga erfarenheter från skolan i Polen, inkluderat våld. I Polen var han alltid "den dummaste och den sämsta". Här är han jättebra på matte och massa andra ämnen, det är inte lätt för honom att inse att det är sant och ingen ljuger för han

Oj det var snabba besked, med skolstart och allt!

Det skulle kännas skönt om barnen kunde vara i samma skola (dottern kan spanska), och ha sällskap under rasterna till en början. För att hitta en bra skola som kan dessa saker, skulle jag köra runt halva stan om morgnarna, men jag inser att det rent praktiskt inte fungerar. Man vill inte släpa upp den lilla klockan 5 heller, 5 dagar i veckan.

Det värsta är att man vet ju inte vad som är en tjänst eller en otjänst för barnen. Är det en födel att välja ett dagis med spansktalande barn eller ett dagis där det gäller att klara av de värsta barriärerna fort? Och försöka förstå relativt snabbt.

Ja det finns säkert stora skillnader mellan länderna i hur skola och dagis fungerar, men jag hoppas och tror att barnet kan lära sig lita på människor.

Skriv om det skulle vara ngt du vill dela med dig av. Jag kommer logga ut. Ska och jobba. Insåg att jag gått från och till halva dagen...hua