• äppelmos

    föräldrareaktion...

    Vi planerar för bebis så fort ekonomin godkänner... (och så vill vi gärna flytta till större, bor i en etta)

    jag oroar mig för hur mina föräldrar kommer reagera den dagen... de tycker att man ska vara 30+, riktigt bra lön mm.
    själva fick de mig när de var 26 och har uttryckt att det var för ungt (tacl för den kände jag då!).... jag vill ha barn innan jag blir 23!!!

    även om bostad, ekonomi, förhållande (jag å killen har vart ett par nu i 4 år) är bra för att skaffa barn (dvs bra förutsättningar) tror jag inte de skulle glädjas... bara oroa sig för pengar/att förhållandet ska hålla mm...

    den dagen jag blir gravid kommer jag vara överlycklig (skulle vilja vara det NU!!) och då vill man ju att omgivningen ska vara glada... jag är bergis på att killens föräldrar skulle bli överlyckliga och generösa med presenter och dylikt... medans det känns som om mina bara skulle oroa sig....

    det blev lite rörigt men ville skriva av mig...
    någon som haft samma oro och vill berätta hur det gick?
    tips på förberedelser för det glada beskedet så det "mjuknar" lite..

    över allt detta så har min pappa ett syskonbarn (min kusin) på 1 år som de är hyperstolta över... de har t.o.m. köpt en tripp trapp för att ha de enstaka gånger barnet är hos dem på besök... men syskonbarnets föräldrar är 40 år, har bra jobb (ena har chefspostion), villa, 2 bilar mm... "perfekta" förhållanden för att skaffa barn enligt mina päron.... grr!

  • Svar på tråden föräldrareaktion...
  • Im Fabulous

    Skit i föräldrarna. Det är inte upp till dem att avgöra när du vill eller är redo för att skaffa barn.

    De kommer ändå älska sina barnbarn!

  • äppelmos

    absolut men ändå... man vill ju att alla ska glädjas...

  • Leather Cravat

    Jag tror dina föräldrar kommer bli glada att få barnbarn när dom väl vant sig vid tanken, så var det för mina föräldrar i alla fall.

  • enny signatur

    jag tror pckså de kommer bli glada, barnbarn är ämndå en annansak, itne deras ansvar så åldern får mindre betydelse

  • Edstrom

    Känner igen det där.. Mina föräfrar var 36 och 43 år gammla när de fick mig. Ingen på min mammas sida av släkten tycker att man ska få barn tidigt.. Mamma har alltid vetat att jag vill ha barn, hennes stora fasa har nog alltid varit att jag skulle komma hen och säga att jag var gravid..

    Men jag hann iaf gå ut gymnasiet, skaffa ett stabilt förhållande och flytta hemifrån, och t.o.m bo helt ensam samt skaffat jobb innan jag fick barn 19 år ung.

    Min sambos släkt har alltid varit glada och grattat oss, aldrig har man fått nån kommentar därifrån. Men mammas sida var nog alla väligt orolig när jag vart gravid som 18åring.

    Hur som helst min mamma är en bra mamma och också en bra mormor. Hon älskar sitt barnbarn och är väldigt stolt över henne. Och hon accepterar mig för den jag är och vill vara och är nöjd med mig.

Svar på tråden föräldrareaktion...