Mamma dog då jag var liten kvar lämmade jag mina 6 syskon å pappa vi klarade oss (men de var mkt tufft )
nu när jag e mamma sj e saknaden så mkt större mamma sa en gång tänk så många barn barn vi kommer å få nu när första e här finns hon inte längre
min pappa tog självmord när jag var 4 år
jag var 7 år när min mamma gick bort i cancer endast 33 år gammal. Jag känner precis som er att sorgen är om möjligt ännu större nu när tankarna och planerna på barn finns här. Det finns så mycket som jag skulle vilja prata med min mamma om idag som ingen annan kan svara på. Eftersom vi har vissa svårigheter att bli gravida och att behålla dem (två mf) vill jag så gärna veta hur min mammas graviditeter var och om hon hade svårt att bli gravid.. är så nyfiken, och att veta att jag aldrig kommer få svar är tufft!
Jag måste bara få skriva att det finns tydligen många därute som mist en, eller båda, föräldrarna i unga år.
Ändå tror man alltid att man är ensam om det..
flowerlowa, finns det ingen annan du kan fråga? Din pappa? Eller hennes syskon eller hennes mamma eller vänner?
CiaoBella: tack för att du frågar... 
Jo jag har frågat min pappa många gånger, men man har inte velat ligga på så hårt då vi inte "gått ut" med våra bebisförsök förrns nyligen (då vi hann berätta om graviditeten dagen innan mf, typiskt eller vad??) men jag får intrycket av att pappa inte var så insatt eller känslomässigt närvarande vid planering och graviditet som mamma måste ha varit.. han svara med otydliga svar och väldigt ytliga kunskaper.. mina mostrar har vi i princip ingen kontakt med, har inte haft sedan mammas bortgång ungefär.. skulle tro att en av mina fastrar stod mamma rätt så nära och kanske kan svara på sådana frågor, men det känns inte som man vill prata om det förrns en frisk graviditet..
flowerlowa, men du kan väl prata med henne allmänt om din mamma=) Du behöver ju inte göra det som ett forskningsuppdrag menar jag;o) Det är ju jätteviktig fakta för dig. Du kan väl fråga om det du saknar att veta om din mamma, jag antar att det inte bara handlar om graviditet...utan att du tycker, liksom jag gör, att man vill veta massa om sina föräldrar nu när de inte finns längre! Då kan du ju komma in på ämnet graviditeter också och fråga om hon var med under graviditeten och hade någon koll på hur din mamma upplevde det? Om det var några komplikationer etc någon gång? =)
ja kanske.. men jag känner mej inte bekväm att fråga det.. inte nu... tror jag får ha tålamod och vänta tills jag är gravid.. då kommer troligen det samtalsämnet upp helt naturligt och man slipper ha jobbiga spända samtal om det.. då skulle man säkert våga fråga allt man vill veta.. vi har pratat lite om mammas förlossningar innan...
har du barn? hur kände du underr graviditeten?
flowrlowa, nej jag har inga barn och har inte ens börjat planera för några än. Jag upplevde istället en annan form av sorg då jag precis flyttat hemifrån till en stad 25 mil bort och slet med känslorna att jag borde vara hemma, jag måste plugga etc etc. Jag ville flytta hem men pappa ville inte det, han ville inte jag skulle "ställa till mitt liv" för hans skull, eftersom det inte skulle göra honom frisk....
Jag vet att bland det första jag kommer tänka på när jag är gravid är dock att pappa aldrig kommer få se mina barn. Han var underbar med barn och det det är verkligen hjärtskärande att mina barn aldrig kommer få träffa sin morfar.
nu måste jag sova. Lycka till med allt!
det samma!!
*