Min make var otrogen med min syster..

Jag är snart i månad tre... Visste iinte att jag var gravid när detta skedde... Hur kan man vara så arg?? Har alldrig upplevt en sådan ilska någonsin.. Är rädd att det påverkar min graviditet.. men jag kan inte bara stänga av.. Min syster stod härutanför förra veckan och bad mig komma ut och prata med henne.. Jag låste in mig i badrummet satte igång badkaret och stereon som står därinne för att slippa höra.. Min man var härutanför igår.. Har bytt ås så han inte kommer in.. Han bara satt där ute.. Orkade bara se på honom några sekunder sen satte jag mig i badrummet igen.. Äter knappt något.. Tvingar i mmig mat för barnets skull.. Men vill inet veta av någon.. Har ingen att prata med.. Vill prata med.. Funderar på att fly landet och börja om från början.. Vill inte bara här.. I den här situationen i den här staden, detta land.. Vill på ett sätt inte leva längre.. all glädje jag någonsin haft har dött ut... Vet inte hur det komemr gå med barnet.. Är lycklig över att h*n finns.. Att h*n växer i mig... Men vet inte om jag kommer vara i stånd att ta han om henne/honom sedan... Önskar jag fick en propp i hjärnan elelr något och bara kunde få dö bara så där stundtals... Hur kan man som människa gå vidare?