Jag finner inte heller några ord, annat än att det var verkligen starkt att ringa läkaren.
Se till att bli kvar och få hjälp så länge du känner att du behöver.
Skit i alla andra och ta hjälp från sjukvården, de är jättebra! När du känner dig starkare kan du möta världen igen, och du KOMMER ATT BLI STARKARE, även om det inte känns så just nu.
Jag känner att det är lite tidigt för debatten om pappan ska vara inblandad eller ej.
Jag tycker också att man inte ska stirra sig blind på det. Familjer består ju av en himla massa konstellation idag och det finns inget som säger att inte en annan man kan axla papparollen precis lika bra som den biologiska pappan. Ibland är det ju till och med så att en annan pappa kanske t.o.m är bättre.
Om detta triangeldrama ska vara en harmonisk miljö för barnen/barnet så måste först o främst mammorna må bra och känna sig bekväma i situationen. Och visst, det vore ju jättebra men det känns som en rätt lång väg att vandra just nu.
Om TS väljer att flytta och stryka mannen och syrran från protokollet så ska hon göra det med gott samvete! Först ska barnet födas och då krävs att TS gör allt hon kan för att må bra. Sen kommer den första tiden med barnet, en första tid där (faktiskt) mamman är jätteviktig. Då måste mamman också må bra!
Jag tycker att TS ska ta allt i den takten hon känner känns bra för henne. Vara egoistisk om inte för sig själv, för sitt barns skull. Om hon väljer att pappan ska ha en roll så finns det tid för det, även om det dröjer ett tag.
TS ta hand om dig och ta hjälp av alla du kan!
Jag blev bedragen av min väninna med min make i julas , så jag kan bara jämnföra med det.
Jag blev riktigt arg på dem men allra mest på henne , henne som jag kallat min syster , tagit henne under mina vingar ...
Jag kom på dem på bar gärning..
De hade druckit bägge , han minns knappt något .. hon säger sig inte minnas..
MEN hon la sig över honom osv ..
Han säger att det är hans fel , att han borde sagt nej ..
Hon pratar bara om hur synd det är om henne hela tiden.
Jag lider med dig verkligen ...
Du har en tuff framtid men jag är säker på att du kommer klara dig.
De som stöttar dig , de kan du lita på , de som anser att du ska bli vän med din syster igen .. de kan du inte lita på för de har tagit hennes parti enligt mitt tycke.
Klart du blir förbannad på dem , här har du tröstat henne o tyckt synd om henne , o haft säkerligen miljoner av andra tankar med ... Så får du det rakt i nyllet ..
Oavsett om din make ångrar sig så måste han inse en sak , o det gäller även min make...
De måste förstå : Ditt hjärta har ett stort sår som måste få läkas, inget de säger kan man längre tro på , man måste få tillit för dem åter igen...
Och det går inte över på en natt eller dag .. Du måste kämpa , han måste kämpa .. OM ni vill vara ett par eller ej..
Lycka till..
Jag sa upp all kontakt med min väninna , som har haft tät kontakt med min familj som en extra dotter o mina föräldrar har visat henne foten .. de accepterar inte att man beter sig så oavsett vad...