Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner att sånt här händer ju inte. Hur kan man behandla folk på det viset? Jag förstår att du är fullkommligt krossad och att du mår skit. Det har du all rätt till. Har du någon att prata med? Du ska inte bära på detta själv!! Usch, jag tycker verkligen synd om dig. Ingen förtjänar något sånt 
Hu, jag förstår också att du är argare på din syster. Men usch vad jag lider med dig...
Min storasyster är min absolut bästa vän i livet, och om hon skulle göra så mot mig vet jag inte vad jag skulle göra. Förmodligen ta avstånd ett tag... Men jag kan inte föreställa mig mitt liv utan henne (hon är den enda som förstår mig fullt ut, och tvärtom), så jag tror, konstigt nog, att jag skulle förlåta henne efter ett tag. Mitt liv skulle ändå kännas halvt utan henne (trots min familj. Det är med henne som jag har dom viktigaste diskutionerna).
Men jag vet inte hur nära ni står varandra. Det viktigaste är nog att du ska fråga dig vad som gör att DU mår bäst. Vara ifrån eller förlåta? Strunt i hur samhället och folk runt omkring dig tycker att du ska göra. Huvudsaken är ju att du överlever detta, och kan känna att du tycker om ditt liv igen.