Min make var otrogen med min syster..

Är din syster säker på att det är din man som är far till barnet, det kan ju också vara ett falskt spel för att hon trodde hon kunde behålla honom

Jag hade aldrig förlåtit min syrra det är ett som är säkert.
Jag anser inte heller att din man är oskyldig, är han inte man nog att säga nej? Vill man inte ha sex med någon annan än sin fru/sambo så har man helt enkelt inte det! Han har knappast blivit tvingad!?!

Jag hade nog ALDRIG kunnat lita på min man igen. Även om det inte borde vara "värre" än att "bara vara otrogen" med vem som helst, så tycker jag helt klart att det är bra mycket värre att vara otrogen med den andres bror/syster.

Hade min familj tagit de andras parti i detta fall hade jag bett dom dra så långt bort dom någonsin kunnat.

VAd skönt att du känner att du har din pappa´s stöd i varje fall. Det behöver du nu.

Ta nu hand om dig och bäbisen, strunta i din sk syrra och dem karl som vill kalla sig din man, vilket han förövrigt inte kan anse sig vara värdig att kalla sig!

Många styrkekramar!

Har inte läst hela tråden så jag vet inte om någon kanske har skrivit detta förr. Men ditt barn och din systers kommer att bli både syskon och kusiner...
Jobbig situation. Jag skulle ha svårt att fölåta någon av dem. Speciellet systern. Det är väll den som ska hålla sig borta från ens man om någon.

Jag ger dig massor av styrke kramar och hoppas att du kommer ram till en lösning som du känner dig till freds med.

Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom nu TS. Och jag skulle bli total ego om något sådant här skulle hända. Om min man ens skulle ha med mig att göra så skulle vi nog flytta och kräva noll kontakt med systern, gravid eller inte... Hon skulle få ta hand om barnet själv, för hon visste absolut hur det kunde sluta om hon inte fick din man på fall. Nu fick hon det en gång och båda två skulle ha skyddat sig såklart. Men hennes agenda var ju att bli med barn från början.

Inte bara syskon. Kusiner med!

Fy fan vilket svek!! Jag lider med dig. Var säker på att tiden kommer att läka såren och till en viss del även sveket om du bestämmer dig för att gå vidare. Jättebra att du har en terapeut du kan prata med.
Kram!

Vad positivt!
Det vore verkligen skönt för alla parter (utom för din elaka systers del då) om din man inte är hennes blivande barns pappa.
Framför allt för bägge de ofödda barnens skull där henns barn kanske kan få en pappa som ställer upp på rätt sätt?

Och du slipper riskera att ha någon kontakt med henne alls om du väljer att gå vidare med din man. Jag har själv valt att gå vidare med min man efter att han var otrogen för ca 1½ år sedan och vet hur mycket jobb det kräver. Vill ni så går det!!!
Men en förutsättning är nästan att kunna lämna det gamla onda bakom sig och det blir då lättare om det enda barn han har är tillsammans med dig och inte med din syster.

Vad skönt att du har din pappa och bror bakom dig nu.
Men vilken hondjävul till syster? Hennes roll i det här växer ju varje gång du har något nytt att berätta här på tråden.
Om jag hade varit du så hade jag skrivit ut varje ord som sagts här och bett din pappa visa detta för din mamma, eller posta det till din mamma. Hon verkar ju ha blivit "hemmablind" eller något...

Min första tanke efter att ha läst TS är...OM nu systern skulle ha förfört mannen...varför var han så kärleksfull mot henne i soffan då?
Han kysste henne på pannan o grät med henne o visste inte vad de skulle göra mm mm.

Nej...jag ser det som bådas fel. Oavsett om hon skulle köra med förförelsemetoder så är han gift o ska kunna hålla sig från andra kvinnor...speciellt sin svägerska.

Tycker det är fegt av honom att sätta skulden enbart på svägerskan för de var faktist två om det. Tror knappast att hon behövde binda fast honom!

Hur som helst så hoppas jag att det ordnas upp för er o även mellan dig o din syster. Sen att ni kanske inte vill ha kontakt med varandra iaf så är det viktigt att klara upp saker o ting.

Lycka till!

JA din syrra har inget i ditt liv att göra någonsin igen!
Henne ska du se till att hålla ifrån dig.

Vad gäller din man så kan du bara ta det beslutet, om du vill att ni ska fortsätta tillsammans. Barnet kan ha en närvarande pappa även om ni inte bor ihop, det funkar!

Jag hävdar med en dåres envishet att han hade kunnat säga nej, hur manipulerande din syrra än är. Alla har vi ett EGET VAL, inget snack om den saken.

Om det känns bättre för dig TS att släta över hans handling med att hon var manipulerande, så fine........ men som sagt han ansvarar för sin handlingar!

Jag hoppas att ni kan lösa det. Terapeuten kan kanske hjälpa er att se problemet ur lite olika synvinklar. Att du kanske kan få en förklaraing till varför han gjorde det han gjorde.

Om du bestämmer dig för att gå vidare med honom så måste ni prata igenom, och du måste bestämma dig för att förlåta. Glömma kommer du inte, men har du bestämt dig, så kan du inte i tid o otid dra upp detta hela tiden. Prata ut ordentligt nu och lägg det bakom er - om det går!

Lycka till!

Oj vore ju skönt om systern inte bär på din makes barn.....
Vilken manipulativ liten sak hon är.....

Tycker inte du ska ha henne i ditt liv igen
Trots att hat o bitterhet inte är något uppbyggande....

Men som sagt hon kan inte vara en del av ditt/ert liv efter vad hon har gjort.Hon får stå sitt kast minsann Hon har visat vad hon känner för dig o gjort de största sveket en människa kan göra.

Jag hade personligen flått min syster om hon gjort så här....

Angående din man så är jag osäker för hur ska du kunna lita på honom igen????
Du får bearbeta detta o sen gör du som du tror är bäst....

Önskar dig allt gott o hoppas verkligen du kan gå vidare på ett eller annat vis efter detta.....Kramar!!!

Vill bara tillägga att du har fått oss alla här på fl att bli engagerade, hur de går för dig...!!!
Vi är massa som tänker på dig o vill stötta så gott vi kan...Kramar !!!

håller med dej.bägge svek så....

kan bara säga att när jag suttit och läst detta rinner tårarna för kinderna, stackars dig, vad gör man i en sådan situation?

Det som är mest tragiskt att det blir två små individer som är helt oskyldiga som kanske kommer att få lida för detta. Barnen blir ju trots allt halvsyskon.

Ts, jag vet inte vad jag ska säga!
Jag känner verkligen medlidande!
Jag hade nog kännt som du, mer arg & besviken på syster än mannen. Blod är blod, så enkelt är det bara! Men självklart ska mannen ha en dänga i huvudet. Två! Han är inte bättre alls!

Jag hoppas att du gör som du känner! Prata med din terapeut. Känn, andas & tänk.

Massa stärkande KRAMAR till Dig!

Det är min Värsta fasa, vad det gäller relationen!!!
Inte för att jag tror det skulle bli så, men det är det värsta jag kan tänka mig.
FY FAN!
Min mamma o pappa skiljdes lite pga att pappa o min moster typ va m varann eller på väg till det iaf... Hemskt.
Men mamma kom över det o men hatar såklart både pappa o moster men lägger inte ner nå energi på det utan har lagt d till d förflutna.

Men dom ska inte få förstöra ditt liv, de svaga äckliga jävla människorna.
Tänk bara att, "usch, men tur att inte jag behöver va sån dålig människa"

Stackars dig! Har dock varit med om liknande själv, fast det var jag som var din make i den situationen, dvs jag var otrogen med min sambos bror. Det efter att ha varit kär i honom i flera år, vilket min sambo visste om och han ville inte göra slut med mig trots att jag tyckte att det vore bäst. Han blev så ledsen, så jag gav med mig och fortsatte vara tillsammans. Sedan så var jag otrogen med brodern och han kom på oss. Blev inte gravid dock, det hade verkligen varit hemskt! Han förlät dock både mig och brodern och sedan något år efter det så slutade jag med mina hormonella preventivmedel och slutade då också vara kär i brodern. Insåg hur hemsk jag hade varit och hade verkligen inga sådana känslor alls kvar för honom. Hur konstigt som helst.

Nu är det bra mellan mig och min sambo igen, vi har barn tillsammans och umgås med hans bror som vänner. Vet inte till hur stor del det var preventivmedlet som fick mig att vara sådär men det hade definitivt del i det. Hur brodern kunde göra så vet jag inte. Han ursäktade sig genom att säga till min sambo att han var kär i mig men jag tror inte att han var det. Och det var jag som förförde honom eller vad man ska säga. Han var liksom bara velig och följde med.

å herregud...tårarna bara rinner när jag läser vad du varit utsatt för. Jag hoppas innerligt att du kommer över detta. Jag skulle aldrig kunna förlåta dem!! Och hon behåller barnet. fy fan. De båda två kan ju fan dra åt h-e.
Tänker på dig och hoppas att du kan få bli lycklig ingen
MÅNGA STYRKEKRAMAR

Hur har det gått för dig TS?

Är du försvunnen TS???
Vill ju veta hur du mår idag och hur det går för dig!!