vi har bokat en resa som går nu på måndag, min son på 1,5år har öron inflamation å sista dagen på behandlingen är på tisdag. så min fråga är kan man flyga om man har öroninfl el kan d bli ännu värre då m tanke på att d kan slå lock för öronen? om han nu är pigg i övrigt å "verkar" frisk.
Tacksam för svar
ok så för inflamationen så ska d inte vara några problem asså, får väl hoppas att han e bättre på måndag, för idag så e han inte så pigg 
Hej!
Vi har rest mycket med våran son.
Han var 8 månader första gången och vi fick ett tips inför start/landning då det kan kännas i öronen.
Ta två medicinkoppar och lägg i bomull som man har hällt vatten på så dom är fuktiga och håll kopparna för öronen på barnet.
Det har funkat jätte bra för oss.
om det inte läkt klart, förmodligen finns det vätska kvar bakom trumhinnan eller nått å då gör det förmodligen enormt ont, skriker som stycken gris halva resan, nej hade aldrig åkt!
Men man vet ju aldrig kanske det läkt för er trots att det brukar ta flera veckor...
vad säger läkaren? är det ok å ni tycker det är ok om han har jätte ont så är det som sagt bara att åka själva inflamationen blir inte värre av det.
ge näsdroppar några timmar innan å sedan före start å landning, å pappersmuggarna för öronen med våta papper innuti är ju ok om man lyckas hålla de för öronen 
å så kan ni ju ge alvedon oxå då ni vet att det förmodligen tar mycket ondare än normal flygning för han...
vilka bra tipps m muggarna,d kanske man skulle prova. fast tror inte dom kommer uppskattas av sonen hehe. asså på tisdag e juh kuren slut å då ska d juh va läkt enligt läkaren..hoppas verkligen han är bra. känns juh sådär kul annars
sara: jag har inga kunskaper om örongrejer, men enl 2 läkare iallafall så tar det några veckor innan det blir helt återställt, därför brukar man gå på kontroll först absolut tidigast efter 6 veckor..
ena av läkarna sa detta då vi själva skulle flyga med vår då 3 åring som hade öroninflamation (och lite förkyld) läkaren gav penecilin fast man inte brukar ge till så stora mer men just pgav resan då vi skulle flyga 2 veckor efter avslutad kur...
en annan gång på en kontroll såg man att det fanns vätska kvar bakom trumhinnan 2 månader efter öroninflamation å då hade vi rest ca 3 & 1 vecka innan denna kontrol å dottern som aldrig brukar säga nått under flygningen hade riktigt ont...
men å andra sidan så är det ju så olika fast man är frisk ibland känner man ju inget oavsett..
Det finns tryckutjämnande öroproppar att köpa på t.ex. apoteket. Vet ej hur/om de fungerar då jag inte provat dessa själv. De kanske inte heller ska kombineras med en öroninflammation? Men det måste ju apoteket kunna upplysa om.
Den värsta resan vi gjort någonsin var när vi flög till New York med Charlie 2 år som hade öroninflammation (fast det visste vi inte när vi satt på planet!) 
Charlie hade haft krupp en natt och visade tecken på att börja bli förkyld två dagar före avresa till NY. Dock piggnade han till och var kryheten själv dagen före avressa och vi beslöt att åka ändå.
Vi fick ett helvete! Charlie fick inte i sig någon mat alls på planet (dock vätska) och han spydde konstant med jämna mellanrum. Både jag, min man och Mormor som var med var totalt nerspydda och Charlie grät och kinkade hela resan...
Vi kom fram till NY, hade en natt på hotell innan vidare flight till LA (ytterligare 6 timmar) så väl framme på Newark så åkte min sambo till apoteket för att få råd och vi fick både hostmedicin och näsdroppar - vi hade fortfarande ingen aning om att det var öroninflammation!
Flygresan till LA gick lite bättre men väl framme där så blev Charlie slöare och slöare, slutade äta igen och det blev att dra akut till ett sjukhus där öroninflammation konstaterades och han fick en dunderkur antibiotika. Vi blev starkt avrådda av läkarna där att flyga vidare någon annanstans med öroninflammation så länge behandlingen pågick...
Vi mådde så himla dåligt över att vi inte visste detta och jag skulle aldrig göra om det heller! Nu piggnade Charlie till på bara 2 dagar och sedan hade vi en underbar resa men fy vad jobbigt detta var att vara med om... När det var som värst i LA så var sov han bara och var knappt kontaktbar...
Jag hoppas det går bra ifall ni väljer att åka - kanske är er resa inte heller lika lång som våran!
Lycka till!