Jag ångrar att jag skaffade barn....

Vi försökte i sex år innan vi genomgick en lyckad graviditet, våran son var verkligen efterlängtad.....men när jag födde honom kände jag inget speciellt, trodde ju att den där fantastiska känslan som alla pratar om skulle infinna sig, bara så där på en gång. 2 dgr. efter hans födsel upptäcktes att han hade en infektion, så vi blev överförflyttade till barnintensiven där min pojke var inlagd i 11 dygn(både jag och sambon var där med honom, sambon åkte hem om nätterna, jag stannade). Sonen blev fullt frisk, är snart ett år. En fin pojke. Jag tycker om honom, men inte mer än att det skulle kunna vara vems barn som helst, typ en kompis barn. Detta vet ingen om, jag skäms, främst för om mitt barn i framtiden skulle få veta. Innerst inne älskar jag honom säkert, bara det att mina känslor över huvud taget verkar vara inpackade så jag har svårt att nå dem helt och hållet. Det är jättejobbigt. Vill ju känna allt som alla andra mammor känner för sina barn!