Jag ångrar att jag skaffade barn....

Det här låter klyschigt, jag vet, men jag tror att mycket handlar om inställning.
Nu har jag själv inga barn (än?) och för några år sedan så fick jag nästan panikkänslor vid tanken på barn ibland. Då tänkte jag bara på hur låst jag skulle bli, hur tråkigt det bara skulle vara att sitta hemma och amma samt att mitt sociala liv skulle dö ut helt pga trötthet och bebisbubbla. Och ibland när jag ser vänner med småbarn kan jag känna igen känslan (som går över ganska fort).
Sedan ser jag dom här andra vännerna, som tar med sina ungar nästintill överallt, som ser till att leva loppan och hitta på saker med en unge på armen, som inte bryter ihop om 4åringen somnar i vagnen kl 22 någon enstaka kväll då och då och som har händelserika liv MED barn. Då önskar jag bara att jag också får vara förälder!
ALLT går att göra trots att man har barn, det kanske inte går lika lätt men det går!

Kan du ha fått dig en liten förlossningsdepp?
Din bebis växer så fort och snart kan du göra mer saker MED barnet, då blir det kanske lite roligare?
Har ni möjlighet att skaffa barnvakt och få kvalitetstid tillsammans?

medlem007 skrev 2014-08-25 15:04:00 följande:

Förlossningen var mycket tuff för mig och återhämtning var inte lika lätt den med. Vist har jag väninnor som tar sina bebisar precis vart som helst, matar dem mitt på stan med kall välling, barnet gråter och i deras ögon blir det typ SO WHAT! Jag fixar inte ha det på det sättet, anser inte att mitt barn ska behöva gråta en halv timma innan den somnar bara för att jag ska ha egen tid med, ja med vad som helst. Vist kan man gå ut på stan o äta men då när maten kommer vaknar bebisen o gråter helt hysteriskt ska ha MAT! Din mat kallnar, bebisen får sitt och när du tror att ja nu ska den rapa och då kanske får du lite lugn o ro spyr den ner hela sig!!! gråter ännu mera. Ja då är det bara att gå UT! Men hade det varit en väninna till mig hade hon sagt, ach skit samma :D Man skaffar sig inte barn för att "låta dem hållas på" Men jag antar att det höga pressen som jag skapar själv gör saker o ting jobbigare kanske än vad dem är och Ångesten och ågren att man har skaffat barn blir större.

Det sista känner jag helt igen mig i! Om att man lägger press på sig själv så att saker blir svårare/tyngre än vad dom egentligen är. Det är lite det jag menar med inställning, men det krävs ju hårt jobb från ens egen sida. Jag kan bli avis på de som bara "är" sådana, de verkar ha det så lätt i saker jag tycker är extremt jobbiga..

Jag ångrar att jag skaffade barn....

INNEHÅLL