Montel show, återigen....

Den går på TV3. Ja, det är inte roligt. Jag blir ledsen när jag hör sådana kommentarer, har inte fått så många sådana själv men det är jobbigt att höra andras berättelser om det. Pratade med AC idag, vår konsulent om vår son, hur underbart det är att just han blev vårt barn, vår son, hur mycket vi älskar honom och han oss, vi skulle aldrig, aldrig kunna älska ett biologiskt barn mer än vad vi älskar honom, det är så fantastiskt att man får rätt barn!

Jag blir irriterad när jag ser och hör folk som tror att vi som adopterar är bättre människor än andra, usch! Men synen på adoptioner i USA verkar vara annorlunda än i Sverige men det är så trist.....

Precis! Vi säger också att det är VI som haft tur att få vår son! Det går inte att vara lyckligare än vad vi är för att vi fick just vår son! Det är så hemskt att få höra att sonen ska vara tacksam. Och att framställas som bättre människor som gör så goda gärningar, NO way!

Äh, ja, har jag också fått höra! Nä, adoptivbarn har inte bett om att få komma hit och ska verkligen inte tacka eller känna tacksamhetsskuld för något. Vi däremot har längtat och väntat att få adoptera, vi är jättetacksamma

Det är inte som de programmen, inte sådana ämnen och vinklat på det sättet som de programmen, jag tar ju inte Montel show särskilt seriöst men amerikanarna verkar göra det, skulle nog vilja jämföra med Oprah fast i mindre skala.....Har även sett Oprah där de pratat om adoption och där de alltid blandar in både Gud och att man är bättre människor och att barnen ska vara glada och tacksamma över att de blivit adopterade....*ryser*

Ja, Angla, det är speciellt att adoptera men när det framställs som udda ur en negativ bemärkelse att man är bättre människor och att barnen ska vara tacksamma så känner i alla fall inte jag att det positivt och bra syn på adoptivföräldrar och adoptivbarn.

Det var inte jag som skulle skriva ett brev till Montel show, har inte hört ifrån henne om hon fått iväg det.

Hoppas att programmet läggs ned, jag skulle i alla fall inte sakna det.

Sally: Ja, det är dumt att säga att lla amerikaner är si och så, det har du helt rätt i. Uttryckte mig fel, var inte så jag tänkte när jag skrev det, kom ut fel. Nä, det är inte lika seriöst program som Oprah men mer likt det än Jerry Springer anser ju jag att det är men samtidigt helt olika program ja. Just nu har jag ingen tid eller möjlighet att skriva något brev, tack för erbjudandet om hjälp att skriva det.

Angla, jag reagerar utifrån mina känslor och tom  jag är medveten om att det är olika i olika länder, faktiskt!

Tom jag förstår detta Angla men man kan väl få reagera för det utan att få spydiga kommentarer från dig?

Mmmm, visst och även om det är ett program i ett annat land så är det ok att kunna få reagera. Och visst, det är ju bara att sluta titta på programmet egentligen Men ville ändå dela med mig av min frustration för jag är ju inte den enda som reagerat Kram

Men var går då gränsen? Att inte adoptera SN-barn, att de som adopterar SN-barn (varierade handikapp/sjukdomar)är de då bättre människor eller är det mer välgörenhet än andra som vill ha barn utan några som helst skavanker?

Jag anser att så inte är fallet, varför man VÄLJER att adoptera barn i rullstol, hjärtfel, barn med hjärnskador etc handlar väl om att man anser att man klarar av att ta hand om ett barn med just det specifika handikappet som barnet har. Jag anser inte att jag är bättre än någon annan adoptivförälder för att jag har adopterat ett barn med SN. Och att vara rädd att förlora sitt barn, ja, det är ju risker med alla barn att de kan gå bort före än själv, genom olyckor, sjukdomar som kommer senare. Och bara för att det inte är ett SN-barn på pappret kan det vara det när man fått barnet, har sett detta flera gånger vad gör du då? Du får ju lov att fixa det liksom, det är ju det föräldraskap handlar om.

Det jag tycker är ett svårt handikapp med mina erfarenheter och referenser kanske en annan tycker inte är svårt att hantera leva med för den personen har kanske annan erfarenhet eller utbildning och kan hantera det så det inte blir en "börda" för den personen. Att ha ett barn som sitter i rullstol behöver inte innebära större börda egentligen, det handlar ju om ens resurser man har som förälder, både ekonomiskt, mentalt och intresse. Men en bättre människa, nej, det handlar om gränslös kärlek anser jag.

Precis

Jo, jag kan ju självklart också undra lite hur man tänker när man adopterar flera barn med multihandikapp. Ok, jag förstår hur du tänker, tack för att du tog dig tid och förklarade dina tankegångar

Va?! Är det sant! Helt otroligt! Det är verkligen en skitshow i allra högsta grad.

Ja, den inställningen är verkligen vidrig! Usch!