• maritmedm

    Hur bli av med avundsjukan?

    Hej alla. Här har vi en till avundsjuk tös.
    Vissa människor i min omgivning som berättar att de ska ha barn kan jag ärligt talat känna ren och skär glädje med, men andra vill jag bara skrika rakt ut åt att de inte borde få skaffa ett till barn, att det är min tur... Jag känner hur jag riktigt avskyr de bara för att de är med barn.
    Men va fan gör man... jag blir ju inte gravid för att jag känner så, ska man bara bita i det sura äpplet? Eller kan man ärligt erkänna att man inte är glad för deras skull? Utan att säga för mkt? De kan ju inte förvänta sig att jag ska känna ren och skär glädje för deras skull...

  • maritmedm
    Marinero skrev 2008-05-19 17:59:27 följande:
    Gud så jag känner igen mig i dessa inlägg, de där me att man nästan e rädd för att lyfta luren för rädslan att höra någon berätta att hon är gravid. Min frisör har precis köpt hus me sin kille och jag har t.o.m. börjat känna rädsla för att gå till henne för att jag e rädd för att hon ska säga att hon e gravid. Helt sjukt egentligen! Jag vill ju inte sluta hos min favvofrisör...
    Ja måste då säga att tur i oturen (hur hemskt det än låter) så har även min frisör problem att skaffa barn med sin karl. Skulle självklart bli glad om de lyckades, är bara så skönt att kunna ventilera lite då man är där
  • maritmedm
    Solkattan skrev 2008-05-20 15:23:33 följande:
    Måste bara få skriva in en liten rad här...Jag har tidigare i denna tråd skrivit om min avundsjuka. Samt hur olika jag och min sambo ser på saken. Han förstår inte denna avundsjuka som jag tex hyser just nu mot hans gravida kusin. För han så spelar det ingen roll om så hela världen är gravida... vi blir varken mer eller mindre gravida för det!I allfall så var vi igår på familjerådgivning här i stan. Jag vet inte om jag har så stor "respekt" för såna men igår tycker jag faktiskt att det hela blev riktigt bra.Vi kom in på ämnet just att vara avundsjuk. Och kuratorn lyssnade på hur jag såg på saken. Hur min sambo såg på saken. Sen så avbröt hon ibland och ställde motfrågor. Lite av typen till min sambo "hur tror du att "S" tänker nu?" och likadant "åt andra hållet".Just när vi satt där så kändes det rätt "jobbigt"... men efteråt så känns det som om vi förstår varandra lite mer. Alltså att blanda in en tredje person i samtalet var givande! Ofta så fastnar man ju i samma hjulmönster på något sätt när man pratar med sin sambo... (eller med sina "egna" samtal i huvudet!).Kuratorn pratade även om just detta med att ta kontrollen över sina känslor. Att försöka hejda sig själv innan man glider för långt bort i den negativa spiralen. kanske är det självklart visa saker... men det skadar inte att höra om o om igen...Vad jag ville säga med det här är att tveka inte med att söka hjälp... kanske passar det inte alla... men det är inte särskilt dyrt.. (120 kr/par betalar vi per gång). Tycker just nu att det var värt varenda öre!//Solkatta
    Vi har oxå varit hos kuratorn, dock bara en gång, men det var väldigt givande som du själv skriver. Sen går jag i terapi för andra saker så brukar prata av mig lite där oxå, och det är verkligen jobbigt men nyttigt med alla motfrågor då man plötsligt måste tänka Brukar få frågor som "vad skulle vara bra med att ni inte skaffade barn nu" osv... då får man försöka se det från den ljusa sidan och hittar man bara en bra sak så är ju det toppen.
Svar på tråden Hur bli av med avundsjukan?