Kaninproblem

Börja med att sätta dig en bra bit ifrån buren. Läs en bok eller vad som helst, en kort stund. Förläng den korta stunden (från några minuter till en kvart) succesivt, sitt så gärna ett par gånger per dag utimellan att du ger honom mat etc, men försök inte ta upp honom eller klappa honom osv.
Flytta närmare efter ett par dagar tills att du kan sitta bredvid buren utan att han blir panikslagen. Det kan ta JÄTTElång tid, likaväl som det kan ta bara några dagar.
När han är så pass trygg att du kan sitta bredvid buren utan att bli absolut panikslagen kan du öppna buren och bara sticka in handen och bara hålla så korta stunder.
Efter ett par gånger kommer han att börja nosa och bli nyfiken på dig och till slut får du klappa honom och då kan den "riktiga" kontakten mellan er byggas upp.
Jag hade en kanin som var absolut panikslagen så fort man kom in i rummet där buren stod, men med tiden lade sig det.
Det viktigaste är att du inte gör något mot hans vilja, när han visar panik, nafsar och tom biter så är det för att markera att han är rädd och känner sig trängd.
Kanske blir han aldrig en kanin som älskar att ligga i knäet långa stunder och gosa och kommer när du ropar hans namn, men hanterbar och famnvan blir han med rätt behandling och en stor dos av tålamod :D

Tack så jättemycket för dina råd. Jag ska pröva det här, så får vi se. Vill ju verkligen att han ska må bra och bli lugnare! :)

Hermeliner är mer skygga och tar mycket längre tid än andra kaninraser att få tama och familjära. Har märkt det av egen erfarenhet, tog nästan ett halvår innan hon lugnade sig och accepterade läget, så det är bara att kämpa vidare. Av de 14 kaniner jag har haft så var hon tuffast att få "gosig".

Du har redan fått jättebra råd ser jag. Jag vill pusha lite för kastrering också. Det är itne taskigt att kastrera honom, snarare tvärtom. Utan könsdriften behöver han inte vara frustrerad över att inte få utlopp för "vårkänslor" och annat...;)En del kaniner blir lite lugnare och mindre spattiga av kastrering, jag tycker du ska ge det en chans iaf.

Min kanin kom som extremt skygg hittekanin vid ca 1 års ålder. Det tog ungefär ett år av största tänkbara försiktighet innan han blev någorlunda tam. Man kunde inte alls röra honom de första månaderna, men med tiden blev han tryggare och modigare. Det var i princip alltid han som sökte kontakt och fick bestämma när det var bra. Jag såg bara till att göra mig tillgänglig så ofta som möjligt.:)

Idag blir han 9 år och är en underbar personlighet. Han får samma panik som i början om ajg lyfter upp honom eller håller honom i knäet, det spelar ingen roll hur jag gör det, så att han inte är en knäkanin har jag fått acceptera. Däremot är han väldigt kelig och kontaktsökande - när han känner för det! Kommer och puffar på mig och stoppar nosen under min hand för att bli klappad, liksom rinner ut som en liten blöt fläck på golvet och blundar och tuggar medan jag kliar honom i nacken och ibland får jag små pussar som tack.

Ge inte upp. Om du känner att du har tiden och tålamodet kan du belönas med en mysig liten vän trots allt.

Lycka till!:)

Miew: Ja, det är nog så. Jag har haft både hermelin och dvärgvädur tidigare men mina dvärgvädurar har varit mycket lugnare. Jag hoppas att det här blir bättre, vi får se!

Elsa73: Tack för uppmuntran och råd, skönt att höra att med tid och tålamod så kan en rädd kanin säkert bli lugn och mysig! Förstår nu att det kan ta rätt lång tid men förhoppningsvis ska det nog gå bra. Låter jättemysigt att han blivit så van vid dig! Nu har jag inte tappat hoppet iallafall!
Jag ska överväga det här med kastrering. Du har nog rätt han borde bli lugnare av det men får se hur jag gör.

Glad att få hjälp, inte alltid lätt hur man ska göra :).

Kastrering kan göra underverk, det kan bli märkbart bättre direkt. Dock tycker jag att det kan vara bra om kaninen är lite van dig innan kastrering eftersom ett sådant ingrepp innebär att du måste flytta honom till transportbur, åka bil till veterinären osv, vilket kan vara väldigt stressande för honom. Jag tycker att du ska ge honom lite tid innan en kastrering, men när han börjar lugna sig så att du kan vara rätt nära buren är kastrering en jättebra åtgärd.

Silent: good point. Låter vettigt.

Tänkte bara höra då ni pratar kastrering..
Vi har en dvärgvädur med helt egen vilja och är mer vild än tam men älskar barnen och att kela på sina vilkor vilket är helt ok :) Men har börjat fundera på kastrera honom men vi har han inte försäkrad.. Vad kostar en kastrering utan försäkring? Är det ngn som vet?

Kastrering går inte på försäkringen. Det var många år sedan min kanin kastrerades, men jag vill minnas att det kostade ett par hundralappar då?

Jag rekommenderar som sagt kastrering, men vill ändå nämna att det är ett något mer riskfyllt ingrepp att göra på kanin än på t.e.x. katt, eftersom kaniner och ganagare är svårare att söva och kan reagera illa på narkosen.
Veterinärerna blir dock mer och mer insatta i smådjursmedicin så idag är det förhoppningsvis inte nån större risk längre, men välj gärna en som är van att hantera just kaniner.

Man kan behöva ha dem under lite extra uppsikt när de kommit hem efter ingreppet bara, så att de inte somnar igen.

Den egna viljan ska du nog inte räkna med försvinner vid en kastrering dock...!;)

Jag har en underbar dvärgvädurs tjej som bor inne med oss, när hon först flyttade till oss tillbringade jag massor med tid på golvet med henne. Jag läste hela första Harry Potter högt för henne när jag satt på golvet för att hon skulle bli van vid min röst.
I början så tyckte hon jag va jätte läskig, så jag brydde mig inte om henne utan satt där & läste min bok, till slut tog hennes naturliga nyfikenhet över & hon började söka kontakt, då kunde hon få en liten godisbit (pellets) ibland sen jobbade vi bara vidare på det. Idag går hon på låda, kommer på inkallning & är mer som en hund än kanin, älskar att ligga i soffan & mysa eller på mattan.

Du har redan fått massa bra förslag för att kunna träna din kanin att bli en social & mysig familjemedlem. Lycka till

Elsa 73: *S* nä den viljan blir man inte av med så lätt och det vill vi inte heller. Men vi ska ev ta över en honkanin i sommar därav det stora skälet till kastrering även om de inte kommer dela bur så kommer de vara ihop en del. Bob är väldigt speciell.jag har växt upp med kaninen och har haft många olika raser men  aldrig varit med om ngn liknande kanin som denna. Envis som synden och beter sig mer som en hund..har en egen kudde i soffan och ligger gärna på rygg och sover på den *S* Så jag hoppas inte han kommer förändras så mkt i sitt sätt efter vi gjort kastreringen.

yossis: det låter mysigt! Det är skönt att höra att det finns massa möjligheter att få kaninen lugn.

Igår satt jag i flera timmar på golvet bredvid buren när han hoppade runt och två gånger kom han fram och puffade med nosen mot mina ben och min arm, fick också klappa honom lite försiktigt! Pratade då och då med honom lugnt. Han är lite mer avslappnad nu så det verkar gå åt rätt håll.

Kastrera ja. Men det är inte säkert humöret blir bättre.

Bra att det går bättre! *tumme upp*

Om det blir kastrering, var noga med att din kanin är ordentligt vaken och ganska pigg när du hämtar hos vet. Dvs. står på alla tassar och tar lite skutt. =) Viktigt med lite extra värme (utan att överdriva) efter sövning av mindre djur! Elsa73 skrev ett bra inlägg om att välja veterinär med omsorg, instämmer! Gärna en med goda erfarenheter för att det ska gå så bra som möjligt. Jag har sett många bra resultat men även när det gått mindre bra, tyvärr.
Hoppas att det går bra!

Är det ngn som kastrerat en ngt äldre kanin? Vår är på 3 år..kanske är större risk för komplikationer...

silent: jo jag hoppas på det! han har repat lite mer mod nu så det är väl bara tålamod och lugn som jag får fortsätta med.

lillay: tack för råden. Om jag bestämmer mig för att kastrering blir av tänkte jag kontakta Djursjukhuset och höra lite vad dom tycker och hur man går tillväga, och vad jag ska tänka på. Dom verkar erfarna iaf jag hoppas dom vet vad dom gör annars skulle det ju va förskräckligt om nåt gick fel :(.

Odile: vad positivt det låter!:) Precis så började min kanin sitt kontaktsökande.
Fortsätt så och ge inte upp även om det skulle komma bakslag ibland. Två steg fram och ett bakåt är inte ovanligt, men framåt komer man ändå!;)