Kaninproblem
Du har redan fått jättebra råd ser jag. Jag vill pusha lite för kastrering också. Det är itne taskigt att kastrera honom, snarare tvärtom. Utan könsdriften behöver han inte vara frustrerad över att inte få utlopp för "vårkänslor" och annat...;)En del kaniner blir lite lugnare och mindre spattiga av kastrering, jag tycker du ska ge det en chans iaf.
Min kanin kom som extremt skygg hittekanin vid ca 1 års ålder. Det tog ungefär ett år av största tänkbara försiktighet innan han blev någorlunda tam. Man kunde inte alls röra honom de första månaderna, men med tiden blev han tryggare och modigare. Det var i princip alltid han som sökte kontakt och fick bestämma när det var bra. Jag såg bara till att göra mig tillgänglig så ofta som möjligt.:)
Idag blir han 9 år och är en underbar personlighet. Han får samma panik som i början om ajg lyfter upp honom eller håller honom i knäet, det spelar ingen roll hur jag gör det, så att han inte är en knäkanin har jag fått acceptera. Däremot är han väldigt kelig och kontaktsökande - när han känner för det! Kommer och puffar på mig och stoppar nosen under min hand för att bli klappad, liksom rinner ut som en liten blöt fläck på golvet och blundar och tuggar medan jag kliar honom i nacken och ibland får jag små pussar som tack.
Ge inte upp. Om du känner att du har tiden och tålamodet kan du belönas med en mysig liten vän trots allt.
Lycka till!:)