Är det så svårt att förstå biomamman?

Jag hade varit trevlig mot henne och berömt henne om hon var omtyckt av mina barn, jag skulle visa mina barn att jag tycker hon är bra. Bara för att inte bygga på en mur som resulterar i att barnen kommer ikläm. Men jag hade säkert varit lite svartsjuk i smyg.

Och jag kanske skulle hacka på mina barns pappa om han inte sköter om barnen .......så då kanske hon skulle bli arg på mig eftersom jag då lägger mig i

Men som ny i ett förhållande bör alla nya tänka på att det finns en historia till att endel ex håller ögonen på pappan, han kanske inte har varit närvarande  under barnens uppväxt och klart att man som amma då blir extra orolig när  denne ska sköta om guldklimparna

Jag var jobbig i början och det med all rätt då denna nya tjej "bonusmamman" umgicks med kriminella. Å då talar jag inte om snattare utan en av dom tex sitter dömd för mord för tillfället. Så jag var ju uppåt väggarna!!! Skulle denna människa ha hand om min son?!!

Detta tolkades ju såklart som svartsjuka från min sida!
Det var skitjobbigt.
Men åren har gått och hon har blivit bättre, men hon är jättesvartsjuk på mig å det jag och min sons pappa haft. Så relationen är inte tip-top om man säger.
Men jag har tänkt att det kan vara så. Jag pratar aldrig illa om henne så min son hör (eller inte över huvud taget) och så länge jag vet att han har det bra när han är där, så behöver inte hon å jag vara bästisar.

Men får jag redan på att hon skall umgås med denne person dömd för mord när han kommit ut ur fängelset så vet jag inte vad jag gör!

Jag kommer att roffa åt mig barnen å inte låta någon annan få ha hand om dem. Ingen ny kvinna ska komma här å komma inte.

Nä, ärligt talat, jag vet inte hur jag skulle vara. Hoppas så att jag aldrig behöver ta reda på det heller.

Men det är nog bra om man tillsammans med alla berörda parter går igenom hur man vill ha det å sen låter de nya familjerna få råda ifred. Förutom då de måste så klart.
En öppen dialog å ömsesidig respekt är ett vinnande koncept.

Önskar så att alla vuxna människor kunde se till barnens bästa. Inte vara så rädda för varandra, arga och avundsjuka. Barnen älskar sin mamma och pappa mest oavsett nya bonusföräldrar eller vad vi kallas. :)
Jag är ny och jag förväntar mig inte att de ska se på mig som förälder. Hoppas kunna vara en extra positiv förebild och vän bara. Det fungerar bra mellan min sambos ex och mig. Har varit hos varandra och fikat vid högtider och födelsedagar. Alla har varit med då såklart. Inte bara vi, för det tror jag inte någon av oss vill.

Hoppas att alla föräldrar kunde förstå att barnen behöver både sin mamma och sin pappa. Så man inte slåss om barnen och ska prata skit om varandra.

Är så glad att det fungerar med mamman till mina bonusar. Kan förstå om man är orolig för att nya människor kommer in i barnens liv och att man tappar lite av kontrollen, men för barnens bästa måste man verkligen försöka hålla sams. Vara goda förebilder!

Sån hoppas jag att jag skulle vara.

Det är en sak att som biologisk förälder vara undrande och orolig när ens expartner skaffar ny partner. Helt förståeligt och också naturligt.

Det är en helt annan sak när en biologisk förälder försöker förstöra barnets relation med den andre föräldern (eller den nye bonusföräldern) bara för att denne träffat en ny partner.
Beror på bitterhet kanske men det skadar barnen allra mest!

Jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver hamna i den situationen för det vore verkligen en mardröm att behöva släppa mitt barn till någon annan halva tiden!

Jag har full förståelse för att det inte är så lätt att vara biomamma och tvingas se på när en annan kvinna skall lägga sig i hur ens barn skall uppfostras och kanske i värsta fall kanske få se sina barn tvingas leva ihop med någon de inte alls kommer överens med. MEN jag hoppas verkligen att jag, om jag någon gång hamnar i den situationen, kan vara stark nog att hantera situationen på det sätt som är bäst för mitt barn och sätta mina egna känslor åt sidan för en stund.

Jag är övertygad om att om biomamman visar att hon accepterar bonusmamman underlättar det enormt mycket för barnen att själva acceptera henne. Man kommer aldrig kunna göra någonting åt att ens ex har träffat en ny (i alla fall inte utan att ens barn kommer att ta stor skada på vägen...) så då är det bättre att se till att allt löper så smidigt som möjligt. Jag hade nog gärna velat försöka lära känna den som mina barn skall bo med halva tiden och på så vis få till ett samarbete med henne. Kan man hantera saker på ett vuxet vis behöver det inte bli en massa konflikter hela tiden och då gör man det så bra som möjligt för barnen.

Jag tror inte att man blir ett "jobbigt ex" bara för att man vill ha lite kontroll på vad barnen gör de veckorna de inte är hos en själv. Ett "jobbigt ex" blir man om man inte kan acceptera att vissa saker kommer att skilja sig åt mellan de olika hemmen. Ännu jobbigare blir man om man inte kan acceptera sitt ex nya partner och håller på att snacka skit om denne och exet (allra helst inför barnen!).

Min sambos ex har förbjudit mina bonusbarn att nämna mitt namn hemma hos henne. Hon anser att "ALLT är min sambos fel" oavsett vad det gäller (det var ju han som ville skiljas...) och hon snackar gärna en massa skit om min sambo inför barnen. DETTA tycker jag är en jobbig biomamma....

När min exman träffade en ny tjej efter vår separation så var det en tjej som var helt fantastisk mot/för vår dotter.Hon tog med sig dottern på stallet och lärde henne rida te.x och detta älskade min lilla tjej.
Styvmamman var en tjej som tog sig tid för min dotter de veckor som hon bodde hos sin pappa. Jag kunde alltid ringa henne och prata om precis vad som helt, och jag sa ofta till henne att jag var tacksam och trygg att just HON var med i min dotters liv.

Jag tror att man ska ge den nya en chans och tänka positivt.Det visar sig också ganska fort tror jag om ens barn gillar den nya!

"Jag hade självklart varit vaksam men jag hade försökt att lära känna henne innan jag dömer. Jag hade stöttat henne och arbetat för att ha en god kommunikation, ställt upp för henne som hon ställer upp för mig och mina/mitt barn. Det är hennes egna val att vara aktiv styvmamma eller inte. Jag skulle aldrig pracka på henne mina/mitt barn om hon inte själv ville och jag skulle aldrig förvägra henne rätten att engagera sig (såvida det inte blir sjukligt *skratt*)."

Den som ändå hade en sambo med ett så klokt ex....