Är det så svårt att förstå biomamman?

Jag måste ändå säga att bonusmamman i det här fallet inte agerade som vargavarg förslår. Bonusmamman söker väl också bekräftelse, i detta fall på att hon och pappan till barnet har en seriös relation. Efter otrohetsaffären kan man tycka, eller tycker jag, att bonusmamman kunde väntat med att möta mamman för att dra vagn med pappan. En mamma som blivit lämnad när hon var gravid, för en annan kvinna, känner väl sig förmodligen rätt hotad av denna nya kvinna.

Och för en liten bebis spelar det väl för tusan ingen roll om bonusmamman/flickvännen var med? Varför ska man bara ta hänsyn till bonusmammans känslor och inte till biomammans? Att göra saker mot varandra som bio och bonus, som den andra upplever som otroligt jobbigt är väl inte särskilt bra för den relationen?

vargavarg skrev 2008-03-12 12:53:54 följande:

Felet biomamman ofta gör är att hela tiden söka bekräftelse. Hon kan mycket väl glömma bort att mår bonusmamman bra, har fått komma med i bilden i sin takt och känner sig trygg så gynnar det barnet positivt. Det är barnet som ska vara en del av livet tillsammans med bonusmamman, det är inte biomamman. Mår bonusmamman bra så har också barnet det bra. Som biomamma finns ingen anledning att känna hot av bonusmamman. Som biomamma ÄR man alltid barnets mamma ,oavsett var barnet för tillfället bor, och barn är oerhört lojala sina föräldrar. Det finns ingen anledning att bli bitter, osäker eller svartsjuk på denna nya kvinna om man är en bra och kärleksfull mamma.

Är det så svårt att förstå biomamman?

INNEHÅLL