HJÄLP! Jag är livrädd för att föda!

Har tyvärr inga råd, men måste bara säga att jag vet exakt hur du känner!När vi var på förlossningen så hörde man gallskrik genom dörren..Har inte oroat mig innan, men nu börjar jag blir riktigt nervös..Lycka till!

Jag skulle nog försöka prata med någon, aurora t.ex., om jag kände som du (jag går själv hos aurora för förlossningsrädsla, men av andra anledningar). Det tar mycket av din energi att gå runt och oroa dig.Det gör ont att föda barn, men efter det där vrålet brukar det också komma glädjetårar, försök fokusera på det positiva.Jag kan bara svara på din andra och tredje fråga, då jag fick ett akut snitt, jag tyckte att epiduralen var fantastisk. Jag var trött och behövde sova och när den bedövningen tog kändes det som om tiden stannade. Jag kunde sova och äta lite och ladda batterierna. Jag ska garanterat ta det denna gången också.Vilken ställning som känns bäst är helt individuellt. Jag hade kraftiga foglossningar med min första pojke och kunde därför inte inta alla positioner som jag skulle vilja prova. Lås dig inte vid en viss ställning då du kanske känner helt annorlunda när du väl ska föda. Jag tänker skriva in i mitt förlossningsbrev att jag vill ha hjälp med att finna en bra ställning till mig då de faktiskt är experter =)Det är lätt att säga men försök verkligen att inte oroa dig så mycket. När du väl kommer in på förlossningen kommer du bli väl mottagen av människor som verkligen vill att du ska få en fantastiskt förlossning. Tala igenom hur du vill ha det med den som ska vara med på förlossningen så du har ett språkrör med dig =)Lycka till

hejsan! födde mitt första barn d 2 nov. Tog bara 4 timmar allt som allt. värkarna kändes mer än utdrivningen... Jag fick inget smärtstillande merän lustgas i några minuter.. hann inte med någonting. Sprack inget alls.. du ska inte oroa dig.. alla upplever smärta olika o du ska inte undersöka så mycket innan utan ta det när det kommer.. det funkade när jag blev räddJag stod på knä i sängen o håll i mig i sängöverdelen (när sängen är uppvikt) för att han skulle vandra ner i bäckenet.. sen födde jag i gynställning.När du känner krystvärkarna så kan du inte hålla emot.. hela kroppen jobbar o du känner bara att det är skönt att krysta.. svårt att förklara men du kommer fatta när du ligger där Lycka till

svar på din fråga.. jag tror inte du kommer känna nån speciell smärta i könet...de e bara i 2 sekunder.. Om du ska oroa dig för var smärtan kommer komma så är det defenitivt värkarna...efteråt kan du få bedövningsspray mellan benen.. det fick jag, funkade skitbra.. men du kommer inte bry dig om det när hon/han ligger på din mage =)

De viktigaste frågorna är nog:1. Vad är det som gör ondast? När barnet ska ut genom hålet, eller värkarna?När jag fick min dotter så hade jag epidural och hon togs med sugklocka. Jag tyckte värkarna var det jobbigaste, kan dels varit för att jag inte visste hur lång tid jag hade kvar tills hon kom, de var "falska" värkar och gjorde ingen nytta. Jag var mest nervös och kände mej osäker. Under själva utdrivningen så kändes det mest skönt att det närmade sig slutet! Då tänkte jag inte på smärtan..2. Epidural, fungerar den bra?Åhh!! Denna smärtlindring är helt underbar!! Var i himlen efter jag fått den.. Helt klart värt det! Nu den här gången har jag begärt att få den tidigt i förlossningen.3. Vilken ställning känns bäst?Under värkarbetet så var jag uppe och gick en massa, det var jätteskönt. Kollade tv och tog flera duschar.. Om du vill så kan jag rekomendera akupunktur, det va åxå jätteskönt under den här tiden. Sen är det skönt att stå på knä eller vid sängkanten. Men det jag blev chockad över var att min kropp så åt mej exakt vad jag skulle göra för att underlätta för mig själv. Sen när det väl var dags för förlossning så blev det ryggläge eftersom de var tvugna att tvinga ut min buse!Jag kan förstå din rädsla, är själv rädd som f*n!! Jag försöker tänka positivt och slappna av i kroppen, har varit på samtal för min rädsla och det hjälpte enheldel. Skrivit ett förlossningsbrev och förklarat åt BM att de måste påminna mig om allt positivt och se till så både jag och min karl slappnar av. Hoppas det går fin fint för dig nu.. Låt bara inte din rädsla ta över och lita på din egen kropp och på BM!

jag skulle nog säga att det är värkarna som är den jobbigaste smärtan, men där va EDAn helt perfekt!!visst gjorde det ont "därnere" när han skulle ut, men det va inget man tänkte på just då, då var man så fokuserad att jag knappt tänkte på att det gjorde ont.. och sen är det ju inte en så lång stund, som värkarna...en sak att tänka på om du väljer EDAn, en vän till mig fick den med nån mojäng som fyller på automatiskt med jämna mellanrum, men det gjorde att hon blev så bedövad på höger sida (enda ner till knät) att hon inte kunde röra sig som hon ville utan hjälp.. jag fick säga till när jag kände att det började släppa och så fyllde dom på, det kanske är en smartare variant.. det kommer gå jättebra för dig, det kommer va det häftigaste du har varit med om!!!lycka till!!