
-
Det var inte getingar - det var myggor. Bakgrunden var orange, och myggorna surrade förbi innan de satte sig tillrätta bredvid varandra.Bebbe2006 skrev 2008-03-10 01:48:09 följande:Men kommer ni ihåg "Sommarmorgon"? Innan programmen började var det ett intro med getingsurr. Precis när klockan slagit 9:00 (?) och innan hallåan kom tror jag att det visades.Skulle vilja se det igen.
-
Kan det inte ha avrit Kåldolmar och Kalsipper, där de onda kungarna höll barnen inspärrade?missimi skrev 2008-03-09 20:44:46 följande:Vil ha red på vad detta barnprogram kan heta. Det var barn som inte fick skratta för då kom dom till ett annat land? till en ond farbror eller nåt sånt. Någon som vet?Skrev om detta i en annan tråf för längesedan och då var det någon som visste men jag kommer inte ihåg nu...
-
Jag tror att serien var australiensisk/nya zeeländsk. Har ett vagt minne av den, om vi tänker på samma, vill säga. Den här utspelade sig på 1800-talet tror jag.Torparn skrev 2008-03-09 20:46:32 följande:Är det någon som minns en engelsk serie som handlade om några barn som gick in i en grotta och kom bort sig? Den var äventyrlig och otäck vill jag minnas.....
-
Det spelades väl av Kim och Tintin Anderzon (mor och dotter), eller tänker jag på något annat?Bong skrev 2008-03-08 11:10:12 följande:Stor och liten - nån som minns det? Tror det handlade om två (vuxna) systrar, den ena spelades av Birgitta Andersson, tror jag. En av dem hade jämt en potta(!) med sig. Minns inte riktigt vad det gick ut på, med avsnitten slutade alltid med att SVARTA HANDSKEN kom...*hua! vad rädd jag var..*
-
Var inte Slumpen med som kortfilm i något annat program - typ Razzel? Han var en ganska stor tydfigur med stor mage. Lite lik Bolibompadraken?
Programmen med Jan Bergqvist var som sagt lysande, liksom Farbror Frippes skafferi.
Får dessa beskrivningar några små klockor att pingla?:
Östen Warnebring hade ett program där han satt i en skön fåtölj med Nalle och förklarade världen. I ett avsnitt förklarade de marknadskrafterna genom att låtsas att Nalle blev superkändis, och att helt plötsligt alla barn ville ha tröjor med Nalle på, ha Nallemössor och se på Nallefilm, så att företaget kunde tjäna pengar.
Hatte Furuhagen hade ett annat barnprogram med ett tecknat lejon i introt. Intromusiken var ett klassiskt stycke; just nu minns jag dessvärre inte vilket, men varje gång jag hör det tänker jag på det där lejonet.
Claire Wikholm - när hon hade sitt program med en uppbyggd rund trappa i en studio. Ett program avslutades med att hon läste en dikt som slutade "...och jag höll min näsa och mun under vatten, till dess att mitt hjärta inte längre slog". Det gjorde ett otäckt intryck på en femåring...
Cyndee Peters hade ett program där hon satt åp en veranda och sjöng och berättade sagor.
Boktipset (med regnbågssoffan)
Kapten Zoom
Linus på linjen