8/3: Berätta! Hur såg livet ut för din farmor och mormor, och din mamma?

Hur såg livet ut för din mamma? Mormor? Farmor? Mormorsmor, etc.?

Mamma uppfostrade mig och min bror själa kan man säga. Pappa var ne helgpappa och en bra sådan också. De separerade för att han började dricka. Mamma försökte flera gånger med alkoholisthem osv. Men när det inte fungerade kastade hon ut honom trots att hon älskade honom över allt men inte tyckte att vi barn skulle vara tillsammans med någon som inte var nykter eller med ovetskapen. Hon tog över sin föräldragård helt själv och skjutsade alltid mig och mina kompisar fram och tillbaka var vi än skulle. köpte en häst till mig.. Åkte och hämtade 2 ton hö själv och lastade in. Utbildade sig och blev ambulansförare.. MEN hon hade alltid tid för oss.. för kramar och prat! Avstod själv från semester för att jag skulle kunna åka utomlands med övriga släkten för vi hade inte råd med båda (min bror hade flyttat hemifrån då) Pappa betedde sig som en skit gentemot mamma med hot och telefonsamtal (mot oss var han underbar) Trots det sa hon aldrig ett ont ord om honom till oss som barn.

Vad beundrar du dem för? Vad vill du ta efter?
Hennes självständighet

Vad vill du inte göra likadant?
Jag vill inte vara själv med barnen .. men det kunde hon o andra sidan inte styra över

* Min farmors mor jobbade som barnflicka tills hon gifte sig. De fick dela en villa med en annan anställd på mannens arbete. De fick tre barn. De hade höns som de åt av när det behövdes, och en trädgård med potatis och grönsaker och frukt. Mannen var uppvuxen i ett torp, han gick dräng från det att han var ca 15, och då fick tjänstefolket bara ibland vattnig lingonsylt till gröten, så de inte skulle få skörbjugg. Varje år fick han och syskonen varsitt nytt par träskor som gjordes av en kringvandrande skomakare. Däri hade man yllesockor under vintern. Ingen gårtex där, inte.

* Min farfars mor växte upp i Tyskland. Hon gifte sig och fick två barn på 1920-talet. Mannen var fackligt aktiv socialdemokrat. När Hitler började förfölja dessa så flydde mannen till Danmark. Hon blev intagen till förhör och torterad av nazisterna. Därefter flydde hon och barnen till fots till Danmark. När Hitler intog Danmark flydde de över till Sverige i en liten båt, och bodde i flyktingläger i Småland. Därefter flyttade de till Stockholmstrakten.

* Min farmor började arbeta som barnflicka som tonåring, både i familjer och på sjukhem och sommarhem, där rika lämnade sina barn när de åkte på semester. Hon blev kär i en kille, men hans kompis bufflade sig fram och ville ha henne -- min farfar. Så de började umgås. När han ville ha sex så undrade hon hur de skulle göra om hon blev gravid, och då sa han att då gifter vi oss väl. Hon skaffade pessar rätt omgående. Men en gång använde hon det inte, blev gravid, och det blev min far. De hann gifta sig först. Hon fick ett barn till snabbt, och var hemma med dem ett par år. Hon berättar om att hon var så trött så hon la sig på golvet och lät barnen klättra runt, medan hon inte kunde låta bli att somna.

Hon hade fullt sjå att hålla mannen mätt, hon kunde bara köpa kött för en krona om dagen. De hade ingen dusch i rummet de hyrde, så de gick till badhuset varje vecka och tvättade sig. Därefter fick de en hyrestvåa, men hyrde ut ena rummet för att de inte hade så mycket pengar. Runt 1960 köpte/byggde de sig ett radhus via Småhusbyrån. Redan när barnen var små fick hon lov att arbeta som barnskötare, även söndagar. Därefter fick hon jobb i skolmatsal, ett deltidsjobb så hon var hemma när barnen kom från skolan. Det hade hon kvar till pensionen.

Farmor hade bestämt sig för att skilja sig. Men hon ville vänta tills barnen blev lite mer självständiga. Sedan blev det aldrig av, och även vi barnbarn fick genomleva några läskiga stunder med denna krävande och oempatiska man. Sen dog han, och sedan dess har farmor ägnat sig helt åt sina intressen, med fasta träffar flera gånger i veckan.

Jag beundrar farmor för att hon varit så stark och klarat den tuffa ekonomiska situationen som ung familj. Hon är beslutsam och positiv, så långt från gnällig som man kan komma. Hon är FANTASTISK med barn, och står mig mycket närmare än min mamma gör. Men jag kan inte begripa hennes beslut att stanna hos den energikrävande mannen.

* Min mormors mor blev med barn utan att vara gift. Hon tvingades lämnade barnet hos en bekant familj och åka till stan för att jobba så att hon kunde betala för mat och husrum. Efter bara några år dog hon i en kraftig infektion.

* Min mormor växte upp i den bekanta familjen. Började jobba tidigt. Jobbade på varuhus hela livet till pensionen. Gifte sig med en man som visade sig bli alkoholist och kunde vara oberäknelig, negativ och ibland aggressiv. Det berodde på att han tvingades kämpa i finska vinterkriget 1939--1940, vilket tog hårt på honom psykiskt. (Vi fick t.ex. aldrig ha raketer på nyårsafton när vi var där, för då fick han panik.) Hon stod ut med hans nycker, de fick två barn och efter att morfar dog blev mormor ihop med en ungdomsvän, de reste massor och hade det jättebra i flera år, sedan dog även han.

Jag beundrar henne för att hon varit självständig och jobbat och hållit ordning och reda hela livet. Men jag kan inte begripa hennes beslut att stanna med en man som var mer som ett barn.

* Min mamma föddes i slutet av 40-talet. Hon flyttade hemifrån tidigt, långt från sina föräldrar, till en storstad. Jobbade sig uppåt i ett företag. Fick två barn i mitten av 70-talet och var hemma med oss i fem år. Återgick sedan till karriären och fick mer och mer ansvar på jobbet.

Jag beundrar henne för att hon är självständig och kunnig, och har avancerat rätt så långt i karriären trots att hon inte har akademisk utbildning. Hon är dessutom självklar och tydlig med barn (nu barnbarn). Hon hade stort förtroende för att vi skulle klara oss själva, vi fick stora friheter under tonåren.

Jag vill inte vara så stressad som hon verkade, och fortfarande är. Hon blev ofta arg, och var inte alls bra på att reda ut konflikter, bli sams och säga förlåt. Jag hoppas jag kan vara mer lyhörd och diplomatisk.

I min släkt så har alla varit fattiga så jag behöver inte skriva så mycket om deras ekonomiska omständigheter.

Min adoptivmormors mor fick fyra döttrar, varav en dog vid fyra års ålder. Hon hette Frida och klarade av allt hemma själv medans min mormors far söp och slogs och åkte runt och byggde järnväg.

Min biologiska mormors mor Olga fick sex döttrar och en son. Hon jobbade på båt som kokerska och ungarna fick ta hand om varandra. Hennes man arbetade på varv.

Min farmors mor Anna-Lisa fick farmor som oäkta barn, lämnade henne till sina föräldrar och stack iväk för att söka lyckan.Farmors far är okänd.

Min biologiska mormor Inez fick min mamma som nittonåring. Fadern var okänd och mamma lämnades till barnhem. Ines fick inte fler barn. Jag undrar så om hon blev tvångssteriliserad...

Min adoptivmormor Ingeborg fick trettio missfall innan de adopterade min mamma. Senare upptäckte man att mormor hade endometrios. Min adoptivmormor överlevde cancer i livmodern, brösten och käken. Hon levde ensam på landet i tjugo år efter att morfar dött -tills hon dog hemma på köksgolvet av en hjärnblödning. Hon är min stora idol.

Min farmor Elsa träffade min farfar sent i livet. Mellan 35 och 40 års ålder fick hon fyra barn - alla födda hemma. Hon och farfar hade världens minsta torp som kallades paradiset. Farmor behövde t. ex aldrig mjölka, för farfar var så glad att ha hittat henne att han verkligen skämde bort henne. När hon dog var han fullkomligt förstörd av sorg.

Min mamma Ingegerd blev gravid som 19-åring, födde en dotter som hon adopterade bort. Sedan födde hon en son (med samma pappa) ett och ett halvt år senare. Han fick växa upp hos sin farmor och farfar. Senare i livet träffade min mamma min tio år yngre pappa, fick mg när hon var 35 och min syster när hon var 37. Hon är en komplicerad person som har präglat mig enormt mycket.

Vad jag vill ta efter?
Min adoptivmormors självständighet, mod och styrka. Min farmors omvårdande förmåga, min mammas fantasi och skaparkraft.

Vad jag inte vill ta efter?
Jag vill ta hand om min avkomma på ett bättre sätt - och genom att skaffa bättre pappor till mina barn så har jag gjort det.

Om jag har "ärvt" något?
Jag är bra på att ordna fest i vardagen. Kan också hitta på sagor och är en jäkel på kardemummabullar.
Men jag har också "ärvt" min mors slösaktighet och slarvighet.

jag känner inte till min släkt på pappas sida särskilt bra (kanske inte så konstigt) och vet inte så väldigt mycket om längre tillbaka heller, mer än det min mormor & morfar har berättat.


Hur såg livet ut för din mamma? Mormor? Farmor? Mormorsmor, etc.?

min morfars mamma dog i barnsäng när han föddes

min mormors mamma dog innan jag fyllde två, så jag minns henne inte. men hon och min mormorsfar levde ett strävsamt liv i en liten stuga med ett rum där också nio barn skulle få plats. de fick tillsammans totalt tio barn varav ett dog som liten. stugan hade ingen el eller vatten, inte heller den de byggde senare, men den hade rinnande kallt vatten på utsidan (den bodde vi i på mina skollov när vi åkte upp).

mormor och morfar träffades när de var runt tjugo, och de har hållit ihop sen dess. de fick två barn innan de gifte sej, de flyttade sedan från norra jämtland till hälsingland och fick två barn till. mormor jobbade inte när barnen var små och de hade ont om pengar. hon har berättat att hon var väldigt dålig när mamma föddes, förlorade mycket blod, så hon orkade knappt kliva upp. min morbror fick leka i sängen bredvid henne medan hon vilade, och någon hjälp fanns inte att få då släkten bodde så långt bort. när mamma var liten hade hon en enda napp som de kokade och hon fick ha den fast den hade tugghål för de hade inte råd att köpa någon ny. jag minns att hon när jag var liten jobbat i kassan på domus, och sedan jobbat åt röda korset, men hon hann inte jobba ihop någon större pension eftersom hon varit hemma med barn större delen. de har ofta suttit barnvakt åt oss barnbarn och särskilt åt mej. de har alltid varit såna som varit ute i skog och mark och huggit ved, plockat bär och svamp och fiskat. även nu som pensionärer drar de ibland iväg med husvagn över en helg och sitter vid nån sjö

min mamma föddes som yngsta barnet och hann inte göra mycket innan hon fick barn själv, jag föddes innan hon fyllt 18 år. hon träffade min pappa när hon var femton, på nån dansloge. de var ihop och gjorde slut upprepade gånger och de var inte ihop när jag föddes, men han var med på bb. de flyttade ihop när jag var 3 mån men hon gillade inte att pappa hängde så mycket med sina kompisar istället för att vara med oss så det tog slut igen. när jag var runt två år började hon intressera sej för jv (jehovas vittnen) och där fick hon lära sej att det var synd att bo ihop om man inte var gifta så de flyttade isär och hon blev ensamstående. det förblev hon under hela min uppväxt. hon blev tidigt sjukskriven på heltid pga rygg och kroppsvärk som i sin tur berodde på tungt arbete som vårdbiträde. diagnoserna har varierat genom åren men en av de konstaterade är endometrios. efter femton år som sjukskriven blev hon förtidspensionerad. hon träffade en ny man vid 37, som snabbt fick henne att gifta sej med honom. han är inte alls bra för henne men det är en annan historia. tyvärr sätter han sej emot att hon har kontakt med mej så vi är nästan som främlingar nu. hon har hela livet verkligen varit yngsta barnet, det osäkra med en bestämd mamma, det har präglat hela hennes tillvaro och gör än. hon har svårt att kunna ta hand om sej själv och se till sitt eget bästa eller bestämma saker och hålla fast vid dem. det har varit alltför lätt för andra att sätta sej på henne och lägga sej i hennes liv och hennes val.

Vad beundrar du dem för? Vad vill du ta efter?

min mormor är det ingen som sätter sej på vi är ganska lika hon och jag, både bra och dåliga sidor jag beundrar att hon faktiskt gått sin egen väg på sätt och vis, att hon alltid kunnat tänka tanken "varför kan man inte?!" istället för att bara göra som alla andra. och att hon har ett stort hjärta där alla ryms, fast hon kanske inte själv låtsas om det.

jag beundrar mamma för att hon orkade med att på egen hand ta hand om ett barn och det med en nära relation trots att hon varit sjuk och haft dålig ekonomi. att hon orkat med ett vilt och självständigt barn och att hon aldrig aldrig låtit mej känna att jag inte klarar av saker eller är värd mindre än andra.

innerst inne är de egentligen båda två feminister som gjort vad de kunnat i den tidsepok de levat. deras barn är jämställt tänkande automatiskt.


Vad vill du inte göra likadant?

jag vill inte att min son ska bli enda barnet, eller ett skilsmässobarn som används som slagträ eller budbärare mellan föräldrarna. jag vill heller egentligen inte att han ska ha dålig kontakt med sitt ursprung men det kan jag tyvärr inte göra nåt åt hela vägen fram.
jag vill heller inte vara en storasyster till mina barn utan deras mamma. och ingen annan kommer kunna säga åt mej hur jag ska göra med dem för det är jag som vet deras bästa.

Hela min mammas släkt och hon själv kommer från Bosnien.

Min mormors mormor gifte sig mycket tidigt, fick en son, en dotter och dog i barnsängen när hon födde trillingar, som cokså dog. Hennes son flyttade tidigt utomlands och hennes dotter, min mormors mor, väntade hela sitt liv på att han (hennes bror) ska komma och ta henne med sig.

Min mormors mor levde med sin fasters familj, och hennes far besökte henne ett-två gånger om året och sedan hon var 12 frågade henne varför hon fortfarande inte gift sig. Hon gifte sig med första som friade henne när hon var 14, strax efter att hon fått sin första mens, och fick 7 barn. Mannen tog livet av sig efter att ha skuldsatt sig, och hon fick slita hårt för att skaffa mat osv för sina barn. Hon levde i ca 90 år, och genomlevde tre krig och tre olika stater.

Om min morfars mor vet jag bara att hon dog ung. Min morfars far dog på väg tillbaka från Balkankrigen, innan han hunnit träffa min morfar som föddes medan han var borta.

Min mormor var sedan hon var barn känd som väldigt vacker, men hon önskade mest av allt att kunna plugga och bli lärare. Pga familjens dåliga ekonomiska situation kunde hon aldrig göra det, utan gick bara 4-års grundutbildning. Min morfar var några år äldre och blev kär i henne när han såg henne på någon fest. När han kom för att fria henne var hon 19 och fortfarande väldigt barnslig, hon lekte med hopprep bakom huset och anade ingenting. Hon gifte sig delvis för att hon var kär, och delvis för att minska ekonomisk börda för sin mamma. De fick 4 barn ihop, den första levde bara i 4 månader och min mamma är den yngsta. Sitt tredje barn födde hon i sjukhusets källare under en andra världskrigsbombning. Mormor och morfar älskade varandra så länge de levde, men han hade även alkoholproblem och slog henne ibland, samt slösade bort en del pengar. Mormor har aldrig haft ett "riktigt" jobb, men hon brukade sy saker åt rikare grannfruar för att tjäna en extra slant.

Min mamma har alltid vetat att hon vill plugga på universitetet, och det har hon gjort, med stöd från sin familj. Hon var väldigt självständing och modern som ung, reste mycket, hade egen lägenhet och bil innan hon träffade min pappa. Hon gifte sig och fick barn först när hon var drygt 30. När vi var små var de väldigt jämställda och pappa var med oss lika mycket som mamma (det var han som lärde henne laga mat, tex), men ju äldre vi var, desto mer föll de i den vanliga arbetsuppdelningen (delvis ursakat av att hon gick i förtidspension för att ha mer tid för oss barn), samtidigt som pappa började betrakta mamma som en person av mindre värde. Hon funderade på det och nämnde det ibland, men lämnade honom aldrig.

Jag beundrar min mamma för att hon var tillräcklig stark för att leva så som hon ville och trodde var rätt som ung, och det hoppas jag att jag har tagit efter. Det som jag inte vill ta efter är att sluta kämpa och orka vara mig själv när jag blir äldre.

Wow vilka kraftfulla berättelser.

*puff*

Vilken BRA trad! Ger verkligen perspektiv pa familjelivet!

Mammas sida:

Mormors mor vaxte upp med 12 syskon, de var torpare, och fadern bodde i egen stuga pa garden for han stod inte ut med alla barna, han drack. Mormors mor gifte sig sedan med en bonde som var dubbelt sa gammal och fick 5 barn varav ett var min mormor.

Mormor vaxte upp pa en typisk "Bullerbygard",  de hade piga/drang, handelsbod mm sa ganska sa bra men klart alla fick jobba. Hon blev gravid som ogift och ganska stranga modern forbjod dem att gifta sig for han var inte bra nog ansag hon. Sa mormor fick jobba i affar mm, had garna velat utbilda sig men det fick bara hennes yngsta syster. Min moster togs hand om av mormors mor medan mormor jobbade. Mormor traffade sedan min morfar och de fick mamma. Mamma skulle haft en bror och en syster men bada dog vid fodseln. Brodern pgr av navelstrangen runt halsen, det klarade det inte da. Systern fick nagot slags hjarnskada da doktorn skulle pa lunch "sa nu fick frun skynda pa sig" och 2 barnmorskor havde sig pa mormors mage och flickan kom ut for snabbt...Idag hade de blivit stamda...

Mamma traffade pappa ganska ung och fick oss 3 barn. Mamma och pappa ar mina forebilder vad det galler uppfostran och aktenskap, sa mycket respekt och humor, oppenhet osv. Mamma ar glad, envis, kreativ men har kanske levt lite skyddat och inte vagat sa mycket som hon skulle velat. Later pappa ha hand om ekonomin osv - tills jag sa till henne sa nu ar hon mer insatt! Fat ar varldens snallaste "jamstalldaste" pappa! Ar en superorganisator! Har alltid jobbar men deltid oftast sa det fanns alltid nagon hemma nar vi kom hem fran skolan osv. Men hemmafrumaterial det ar hon inte

Farmors mor: de var batsman/skeppare, smaforetagare. Vet inte sa mycket tyvarr, hon dog nar min farmor var 12 ar av astma/svagt hjarta, endast 40 ar, och farmors far dog aret efter!

Farmor forlorade ju sina foraldrar tidigt och vaxte upp hos sin moster. Hon traffade min farfar valdigt ung, gifte sig nar de var 19 och da var hon gravid med min farbror. Fick min pappa 2 ar senare och 5 ar senare ytterligare en bror. Hon ville bade utbilda sig och jobba men farfar tyckte hon skulle vara hemmafru. Farfar var en duktig affarsman sa de fick det bra men det kandes alltid som farmor var lite bitter. Men hon var alltid uppmuntrande ang mina studier och utlandsresor mm. Hon hade nog garna velat det, fick resa en del med min farfar men han styrde verkligen henne, bestamde ALLT!

Vad beundrar du dem för? Vad vill du ta efter?

Mormor for att hon orkade ga vidare efter "skandalen" med en oakting, plus att ha forlorat 2 barn vid forlossningen - hon hade humor och var alltid glad och positiv. Hon jobbade hela sitt liv, till pensionen bla pa telefonstation, som kokerska osv och lyckades fa ett gott liv. Kamparanda. Hon forlorade ocksa min morfar som dog endast 50 ar gammal, hon var da 47.

Mamma for att hon ar sa go och har harligt knapp humor! For att hon alltid funnits dar for oss men ocksa visat att det gar att jobba ocksa. Och har tagit efter henne vad det galler val av man; snall, omtanksam, jamstalld osv

Farmor var lite svarare att lara kanna, hon holl lite avstand och i sin uppfostran av pappa var de ganska sa stranga och favoriserade osv Men hon hade kul humor! Och var hangde med, ganska modern vad det galler mode, nyheter osv. Och hon hade en ganska sa tuff uppvaxt sa kanske inte sa konstigt att hon inte var sa latt alla ganger.

Vad vill du inte göra likadant?

Att bli domderad av en man (som farmor och jag gick pa mina nitar med); att vara radd for att gora vissa saker for att man tror att man inte kan (daligt sjalvfortroende) och lamna over det till mannen...

Det finns sakert mer men nu borjar det bli sent!

kram till alla superkvinnor!

 

Kanner att jag inte var riktigt rattvis mot farmor - beundrar henne for att hon fostrade tre barn som valdigt ung och fick var superekonomisk da de hade det tufft i borjan - nagot jag skulle behova vara mer

Mamma tog hand om mina två syskon själv från det att dom var kanske 6 resp 8 (har inte helt koll). hon jobbade mycket om mormor tog väldigt stort ansvar för barnen.
Mamma träffade min pappa, de flyttade ihop och jag kom till.
De har delat upp sysslorna hemma till viss del, men jämställda tror jag inte alls dom är. Jag var hemma med mamma ochs sedan hos mormor, inte med min pappa.
Det äer mycket jag inte vill ta efter tex ojämställdheten tex uppfostran av barn och detta eviga sätt att placera folk i fack. Däremot är jag imponerad över att hon jobbade och försörjde två själv utan mannen (menar just att två föräldrar har det lättare)

Tycker ni verkligen att era söner ska ha lika stor rätt till sina barn som era döttrar? I så fall är ni rätt ensamma om det här på FL tror jag.

Samhället var mer jämlikt förr i tiden. Då gjorde både mannen ock kvinnan vad de kunde för att hålla liv i familjen. Nu verkar männen ha spelat ut sin roll, om man ser till hur många kvinnor beter sig gällande vårdnad.

Om samhället ska vara jämlikt, så måste det vara det på alla plan. Om män utmanövreras redan under graviditeten så kommer de aldrig få chansen att bli lika nära barnen som mammorna.

Bara min syn på saken...

jag fattar inte alls vad du menar... det är ju just det vi vill, att barnen ska ha rätt till båda sina föräldrar, inte bara mamman. hur kan det då vara konstigt att vi också tycker våra söner ska ha lika stor rätt till sina barn som våra döttrar?

Jag menar bara att er syn på föräldraskap inte är representativa för kvinnor här på FL.

Om man pratar amning t.ex. Amning blir populärt när det är krisigt mellan föräldrarna. Bebisen måste bo hos mamman för att hon ammar etc. Många påstår att bebisen måste ammas i flera år och socialstyrelsen förordar att barnet inte ska sova borta förrän det fyllt tre.

I praktiken innebär det att mamman har barnet boende hemma hos sig de första tre åren.

Men om förhållandet är bra, ja då kan man börja prata mjölkersättning mm. För att få vila ut lite.

Hur kan detta vara jämlikt? Det är inte jämlikt och kommer inte bli det förrän pappor har SAMMA rätt till sina barn som mammor. Och det har de inte.

Sedan undrar en del varför papporna inte finns där. Självklart finns det en massa nötter, men jag tror att en del av förklaringen finns hos mammor som inte inser vikten av två föräldrar, och jämlikhet på alla plan.

Och så var jag ganska OT i.o.m.d.

Men det finns kraftfulla berättelser om män också. Att starta en tråd om våra kraftfulla fäder/farfäder osv vore ganska patetiskt.

Min morfar kunde alltså inte stanna hemma med barnen om han ville. Han var inte pappaledig. Och på den vägen är det fortfarande.

Haller med MEN det finns massor av kraftfulla berattelser om man redan historiskt satt . Och de blev heller inte omyndigforklarade sasom kvinnan blivit under arens lopp om du forstar vad jag menar.

Och nu hoppas jag med att man for mer och mer tillgang till sina barn, tyvarr dar jag bor i UK finns bara mammaledighet, ingen pappaledighet att tala om. Darfor ska vi nog gora sa att jag gar ut och jobbar heltid ett tag och min man tar tjanstledigt, obetalt, for han ska fa lara kanna sin dotter oredntligt...lite OT men anda

Ok. Men det var då det.

men alltså... sorry men det känns som om du predikar för de redan frälsta - det är ju just det du skriver som vi vill peka ut. att det inte är representativt vet vi redan, men då är det väl läge att försöka nå ut till fler?

den här tråden är startad på den internationella kvinnodagen och vi ville lyfta fram kvinnorna ur historien. då känns det liksom avigt att prata starka mansberättelser, somhistorien ändå redan flödar över av.