Hur berättade du att du var gravid?

MrsC74: jo mina föräldrar är som viktiga för mig... Jag och min sambo vet vad vi vill men jag kände mig med ens väldigt ensam.. Hade hoppats på att mamma kunde stötta mig.. Har varit extremt illamående i två veckor, tungt att göra "själv" även fast min älskade sambo försöker finnas där så mycket han kan.. Svårt att förklara :-s

1. Sträckte fram testet mot honom så fort han kom hem samma dag.
2. Ringde till mamma och tjöt så fort jag fick veta. Hon vet om att vi haft det struligt på fertilitetsfronten. 
3. Vet inte riktigt. Det var det maken som gjorde på plats. 
4. SMS. 
5. På en stor fest säger jag till mina kompisar i förbigående "jag har en bebis i magen" och sprang sen iväg på toa.. De stod kvar frågande..
6. Talade om det till arbetsplatsens "sladdertacka" på ett fredagsmingel, hehe... Nyheter sprids fort...

Jag kan nog klassas som astråkig i detta avseende

jag vet precis hur du känner. När vi berättade för mina föräldrar fick vi ingen reaktion från min mamma, inget grattis, inga lyckönskningar, inte en endaste kommentar!Grymt besviken såklart.
Jag konfronterade henne efter ett par dar när jag samlat tankarna. Jag vill ju ha hennes stöd under det här och vill veta hur hon tänker när hon gör en sådan grej mot mej/oss
Hon förklarade varför hon reagerat som hon gjorde, och även om jag inte kan förstå hur man kan göra en sån sak mot sin dotter har vi rensat luften och vi kan gå vidare så det är mitt råd till dej, prata om det! Hur blir det annars framöver när ni träffas?

Dulce: fråga rätt ut varför. Förklara hur du känner. Om dina föräldrar är viktiga så är ni nära och då borde du kunna säga hur det känns. Klantigt och dumt av dom.

Ja grymt besviken är ju bara förnamnet! Jag hade kunnat förstå att hon inte skulle ta det bra om jag var ung, men jag fyller 27 i år så om jag inte är vuxen nog att bli mamma nu lär jag ju aldrig bli det..! Jag är dålig på konfrontationer mot min mamma, hon är bra på att ge mig dåligt samvete så att det slutar med att jag ber om ursäkt när hon borde göra det.. Men jag ska fundera på det ni båda skrivit, och klura ut hur jag ska säga det..

Min mamma är precis likadan, skitbra på att lyckas skyffla över sitt dåliga beteende på andra så de får dåligt samvete istället för att ta ansvar för sina handlingar.
Jag har ju insett att hon i grund och botten är osäker, egoistisk och omogen. När jag konfronterar henne med olika saker försöker jag bara säga det jag behöver säga för att kunna gå vidare och inte trassla in mig i långa utläggningar om hur hon ska förstå mig, har insett att hon kommer nog aldrig göra det! Vi har olika syn på saker och ting och kommer alltid ha det.
Som sist med hennes reaktion med min graviditet förklarade jag att det hon gjorde är oacceptabelt och egoistiskt och att jag var djupt besviken, hon hade en konstig "förklaring" till sitt beteende som jag inte köper men jag har sagt det jag behöver säga för att jag ska kunna känna någon slags ro. I det här sammanhanget är faktiskt hennes känslor inte det viktigaste, ja jag vill ha henne delaktig men det handlar inte om hennes behov och hur hon känner inför min graviditet, utan att finnas som ett stöd för mig.
Hoppas du kan prata med din mamma så ni kan glädjas åt graviditeten/barnet tillsammans. 

När jag blev gravid hade jag just träffat min man (var 26 år) och mammas reaktion var väl inte vad ag hade hoppats.
- Är du inte riktigt klok, skrek hon i örat på mig, hur ska det gå? Ni vet ju inte om ni kommer att hålla ihop? Stackars lilla barn (inte jag utan bebisen)!
Sedan kastade hon över luren till pappa som blev glad.

Jag pratade inte med min mamma på ett halvår efter det. Inte förrän det var en månad kvar tills bebisen skulle komma träffades vi. Pappa höll kontakten så han visste hur det gick.

Jag mådde mycket dåligt över det här under graviditeten och önskar nu att jag skulle ha svalt stoltheten och ringt mamma fast jag tyckte det var hon som skulle be om ursäkt. Nu är hon världens gulligaste mormor, men jag hoppas hon reagerar bättre om vi skulle lyckas få till en sladdis

Vad ni än gör, tappa inte kontakten med era föräldrar om ni så ska tvinga dem till att vara delaktiga! 

1. För blivande pappan? Jag ringde och berättade för honom. Han visste att jag skulle testa mig.
2. För dina föräldrar? Min far berättade jag för i vecka 8 personligen. Min mor fick ett mms av UL i vecka 19
3. För hans föräldrar? Hans föräldrar berättade vi för personligen med en bild från KUB-testet.
4. För syskonen? Min syster var med när jag plussade.
5. För kompisarna? Lite olika. Via telefon och ansikte mot ansikte.
6. På jobbet? Gick i skolan och berättade ansikte mot ansikte för lärare och klasskompisar.

1. Lade armarna runt honom när han kom hem och sa att han skulle bli pappa.
2-6: Jag fick influensa precis efter pluset. Hostan triggade igång mitt tidigare obefintliga graviditetsillamående till kräkningar dygnet runt, även två veckor efter att influensan tagit slut. Svårt att dölja liksom.

1. För blivande pappan: Det var han som köpte testet. När han gick till jobbet morgonen efter så kissade jag på stickan. När han kom hem så sa jag "testet ligger i badrummet, så du kan gå in och titta på det"
2. För dina föräldrar? Berättade på telefonen för mamma, och öga mot öga för pappa. 
3. För hans föräldrar? Båda föräldrarna är döda... 
4. För syskonen? Berättade för min brorsa via Facebook (han bor inte i Sverige) och pappa berättade för min syster (då vi inte har vidare bra kontakt)
5. För kompisarna? La ut gravtestet på Facebook, så jag slapp berätta för alla en och en :) 
6. På jobbet? Det var när jag skulle in med lappen ang. siffror m.m om föräldrapenningen. 

1. Han var med när vi testade såklart.
2. På telefon för mamma. Sms för pappa.
3. Min man berättade på telefon.
4. Telefon.
5. Sms med ultraljudsbild.
6. Berättade för min chef och sen berättade hon för våra högre chefer.

1. Jag skickade ett mms med bild och skrev att det verkar som vi ska ha barn.

2. Skickade en bild på ultraljudet till min pappa på facebook och skrev att han skulle bli morfar igen min sk mor fick väl veta via skvaller!

3. Vi visade ultraljudsbilden för hans mamma och syster. Mamman fattade inte alls vad bilden föreställde men systern fattade direkt. Blev glada miner då detta barnet är det första i deras släkt på 28 år

4. Hans syster som vid nr 3. Min fick väl veta det via skvaller.

5. De flesta fick veta det via facebook när vi la ut ultraljudsbilder. Några få visste det innan.

6. Han berättade för de arbetskamrater han pratar med, resten hörde det väl vid lunch eller raster.

1. Kommer jag faktiskt inte ihåg, tror jag bara visade honom stickan.
2. Skickade sms till mamma och pappa där det stod "Hej mormor/morfar! Vi ses i februari." Pappa blev glad, mamma mindre glad.
3. Hans mor kommer jag inte ihåg, hans pappa ringde han när vi var påväg till Åland och långt hemifrån då han trodde han skulle bli arg
4. Berättade vi bara för, både till mina och hans.
5. Bästa vännen fick reda på det strax efter sambon fick reda på det. Resten fick veta med tiden, visade även bild på facebook tillslut.

1. Ringde honom han la på lika fort ringde sedan upp 5 min senare och då hade han redan ringt alla i hans familj+ vänner. 2. För mina föräldrar pappa ringde jag till, mamma ringde mig och va arg att hon inte fick veta först och fick höra via skvaller (jag viste inte riktigt hur jag skulle lägga fram det ) 3. Står på 1 an. Syskon och vänner + jobb fick veta lite då och då när jag kände att tillfället va rätt.

Såhär berättade jag för min sambo: mammatrams.wordpress.com/2015/05/05/hur-man-inte-berattar-att-man-ar-gravid/

Jag önskar, såhär med facit i hand, att jag tacklat det på ett annat sätt :)

1. Han var med när jag tog graviditetstestet så vi fick reda på det samtidigt!
2. På julafton med ett kort där det stod: Hej mormor/morfar! Om allt går som det ska så ses vi i juni! Sedan var ultraljudsbilden inklistrad.
3. Samma som ovan.
4. Första barnet
5. Lite olika, de flesta berättade jag det för över en fika!
6. Ska berätta nu i helgen för chefer. Vissa vet redan eftersom vi jobbar med mat och illamåendet har inte varit nådigt! 

Hur berättade ni att ni var gravida?

1. För blivande pappan?
Jag väckte honom på morgonen och sa att han ska bli pappa. Hade då precis kissat på Stickan.
2. För dina föräldrar?
Vi sa det på en middag "går allt som det ska kommer en bebis i april"
3. För hans föräldrar?
Hans mamma fick sitt första barnbarn så hon fick en sak med en bebisstrumpa i. Hon blev så glad!
4. För syskonen?
Syskonen var med på middagen.
5. För kompisarna?
Några när vi träffades och resten på Facebook
6. På jobbet?
På ett apt meddelade jag på "övrigt" att jag var gravid