Efter Konisering

Hej!
För mig blev det riktigt jobbigt. Två dagar efter koniseringen började jag blöda (lokalbedövning, och med slynga - om jag hade fått välja hade jag valt narkos...). Jag trodde först att det var helt normalt och åkte på morgonen till apoteket (på midsommarafton dessutom!) och köpte cyklo-f. När jag kom hem var hela bilsätet blodigt och min sambo skjutsade in mig till gyn-akuten. Det blev inget midsommarfirande för oss förstod vi då. Under midsommardygnet var jag nog uppe i gynstolen 7 gånger, men inget kunde stoppa blödningarna. Man försökte också med tamponad som dna ra beskriver ovan, som också fastnade och tillslut rev upp såret igen. Jobbigt, jobbigt var det...
Till sist blev jag inskriven och fick dropp, under natten var jag så svag att undersökningarna och försöken att stoppa blödningarna gjordes i sängen där jag låg. På morgonen fick jag komma till operation och bli sövd, vilket kändes underbart just då. Så nu har jag en ny bränd sårskorpa som jag hoppas ska sitta kvar! Läkarna sa att det bara var otur, och att det inte berodde på någon överansträngning eller så, vilket kan vara bra att veta. Jag hade följt alla råd efter koniseringen men hade otur helt enkelt. I efterhand funderar jag på varför jag inte fick komma på operation tidigare, när läget var som värst var mitt blodtryck 90/40. Men det är klart att på en akut kan det ju finnas de som är värre däran än jag var, dessutom var väl bemanningen inte så stor just på midsommarafton. Måste säga att alla läkare och sköterskor jag mötte var så bra, och att det trots dramatiken (med allt blod) kändes tryggt att vara där på sjukhuset...
Nu har jag blodbrist och får ta det lite lugnt ett tag. Kändes bra att få läsa om andras erfarenheter här på sidan och bidrar nu med ett eget inlägg. Själv har jag inte haft ont mer än som vanliga menssmärtor, så jag vet inget om det...