Jag börjar bli mer o mer rädd för förlossningen!!!
Jag är livrädd att vi inte ska hinna dit + att det är en kringelikrok väg utan djurstängsel så man kan inte gasa på heller.
jag är livrädd för att inte ha någon kontroll över det!
kan man bli igångsatt pga rädsla??
Är det skadligt för barnet att använda sig av EDA?
om inte, varför vill så många vara utan det isåfall?
Hur gör ni för att hantera eran rädsla?
Jag förstår att du är rädd, det är nog ganska ovanligt att man inte är det. Alla situationer som man inte kan kontrollera är ju jobbiga, speciellt om man är en sån som oroar sig mycket. Jag tycker att du ska prata med din BM och få stöd där.
Det bästa är om det kommer igång av sig själv. Jag tror faktiskt inte du vill bli igångsatt - ofta blir förlossningen mycket besvärligare då...
Jag var orolig inför förlossningen och hoppades att de skulle droga ner mig med tyngsta artilleriet (fanns risker med EDA:n för, inte längre). De har koll på barnet hela tiden oavsett...
När det väl begav sig klarade jag mig med bara lustgas. Eftersom jag tyckte smärtan kändes hanterbar fanns det liksom ingen anledning att be dem sätta en spruta i ryggen - är lite rädd för sprutor och dessutom är det en stark bedövning (vilket är poängen) och det tyckte jag var skönt att slippa.
När man väl var på förlossningen var jag så upptagen med att föda barn och koncentrera mig på värkar att jag inte hade en tanke på att vara rädd...man är som i sin egen lilla värld...blev full i skratt när jag hörde BM eller sambon lugnt säga att jag var duktig eller "kämpa på", "snart över".....ja, det kan man också säga....och så vrålade jag i masken av den enorma kraft som födelsen innebar! (Man vrålar mest på grund av kraften inte smärtan).
Jag var med på min dotters förlossning i lördags. Hon fick sitt första barn. Hon blev igångsatt pga högt blodtryck. Hon blev inlagd i fredags och i lördags halv 9 tog man hål på hinnorna. Förlossningen kom då igång av sig själv och den gick sakta men säkert framåt lungt och sansat. En underbar barnmorska och barnsköterska fanns nästan hela tiden vid hennes sida. Min dotter gick igenom varje värk och försökte vila mellan dem så mycket som möjligt. Inga skrik och ingen panik bara ett stort lugn. Hon hade bara hjälp av lustgas hela tiden och 13.54 föddes den mest underbara lilla tjej som man kan tänka sig.
Jag tror det är viktig att man litar på sig själv och vågar tro på att man verkligen kan klara denna uppgift. Vi tjejer är fantastiska och klarar mer än vi tror.
tack så mycket för era svar.