Hur hantera en vän som är hypokondrisk ang sitt barn? Varning långt.
Det här är en väldigt känslig fråga jag vill vara anonym för att skydda min vän och hennes dotter. Dottern är 18 månader och min kompis som jag kallar L tillbringar mer tid på sjukhuset med dotterna än hemma. Varenda gång vi pratas vid så snackar hon om de dåliga doktorerna, hur de inte fattar att dotterna är jättesjuk, hon ska anmäla dem till ansvarsnämnden och allt vad det är för att de inte vill lägga in dotterna på sjukhuset utan skickar hem dem varje gång som de åker till akuten (vilket är ca 2-3 gånger i veckan sedan dottern föddes).
Hon verkar helt ärligt helt besatt av att få dottern inlagd, pratar inte om något annat samt berättar hur sjuk dottern är hela tiden och säger att alla läkare är helt okunniga och inte fattar. Då har hon nog avverkat alla läkare som finns på barnsjukhusets akut tror jag. Ändå finns ingen hon anser vara kompetent nog för ingen lägger in dottern med dropp som hon vill. För dottern äter inte och dricker inte påstår hon. men när läkarna kollar dottern så säger alla att hon verkar pigg och då blir min kompis arg, snanare än glad.
Jag menar en normal människa blir väl glad över att läkaren säger man har ett friskt barn som inte behöver bli inlagt på sjukhus, men hon börjar gråta och ställa till en scen när de säger att dottern är frisk. Tro mig jag har varit med dom till akuten det är riktigt pinsamt när hon hotar att anmäla läkarna till ansvarsnämden om de inte lägger in dottern.
Vad är det för fel? jag tror snarare det är min vän som behöver någon slags samtalshjälp, snarare än dottern, detta är rätt obehagligt, när hon verkar så besatt av sjukhus.
Vad hade ni gjort i min sits. Jag vill inte blanda in ttyp soc eller polis för hon har ju inte gjort något brottsligt (hoppas jag), och hon älskar sin dotter över allt annat och är förutom detta en bra mamma som bara är över-orolig för sitt barn. Lite av en hönsmamma kan man säga och hon avgudar dottern.
Men när dottern får vätskebrist (som är det hon söker för)så undrar jag ibland för att när mina barn får vätskebrist så får man ju tvinga i dem vätska och jag vet inte om hon gör det. Vätskebrist kan man ju oftast bota hemma med hjälp av vätskeersättning och spruta in i munnen tex, och det är ju sällan som man behöver lägga in barnen för dropp bara för det.
Det verkar ibland som om hon använder barnets sjukdomar för att få uppmärksamhet och medlidande, även bland oss vänner. Tex när hon har sagt att barnet är halvt medvetslöst så har man träffat dottern och hon verkar hur pigg som helst.
Jag tänker hon har någon slag fixering vid sjukhus och det jag undrar är, är det taskigt av mig att skriva ett brev till en kurator tex på sjukhuset och förklara att jag är orolig. Jag tror ju inte hon missköter sitt barn men jag är rädd att detta ska eskalera så att hon får som hon vill dvs få barnet inlagt med dropp. Kanske hon gör något dumt för hon är verkligen besatt av detta. Dessutom är hon ensamstående barnet har ingen kontakt med sin far så hon är väldigt ensam om detta.
Hade ni kontaktat sjukhusets kurator eller hade ni bara låtit det vara. Jag är så orolig för hennes dotter det är en så underbar liten tös. Är jag en dålig vän om jag skulle göra det. Jag vill bara det bästa för henne och hennes dotter. Jag tycker att onödiga undersökningar, blodprov etc är lite av ett trauma för barn om de inte behövs liksom, och jag är rädd dottern ska få men av att bli undersökt ca 2-3 gånger i veckan som det är nu. Hjälp mig vad ska jag göra. Vad hade ni gjort?
