Jobbar på Neo

Hej
min syster hade ett döende barn på neonatalen och det var tjafs om att ammande mammor var de som hade första tjing på övernattningsrummen. Helt hemskt. Konstig prioritering att prioritera mammor till friskare barn som kanske behöver gå upp ett par hg framför de som har barn som de kanske inte kan tas hem någonsin.Koppmattning och amningspump är alternativ.Ja det låter hårt men jag menar att det är en ren amningshysteri på neo.Små svårt sjuka barn behöver inte sina föräldrar.
När jag jobbade med äldre barn som tex fått en träpinne i huvudet och fått hjärnskakning så var det inget snack om att föräldrarna inte skulle sova över - det fanns säng på rummet.

Det psykologiska omhändertagandet var under all kritik- inte vid ett tillfälle kom det in en sjuksköterska till min syster och satte sig vid sängkanten för att höra det var. Nej man fick tid hos kurator om ett par dagar.Jag är förvånad över att barnsjuksköterskorna är såå dåliga på att ge psykosocialt stöd. Det är deras upg att stödja vid kriser inte i första hand kuratorn. De är de som är där kring barn/föräldrar dygnet runt.
Själv vakade jag i nära en vecka och fick en klapp på axeln och fick höra hur duktig jag var och vilket stöd jag var för min syster. Jag ordnade själv stöd hos präst för att ha ngn att tala med för att orka sitta och hålla tjejen i handen då hon var så sjuk att man inte fick hålla henne..Jag vet hur man ordnar hjälp men det finns nog de som inte vet var de ska vända sig.

Uppföljningen efter utskrivningen från neo var ett rent helvete.
Den fanns inte.De fick inte ens ett telno vid utskrivningen. Tjejen var inte prematur utan fullgången och fick svåra hjärnskador. Hon skrek dygnet runt och matvägrade och svalt. Tid skulle ges från neurologen efter 3mån.Jag förstår ff inte hur man kan ge en experimentell behandling till ett svårt sjukt barn och sedan inte ha en uppföljning på flera månader. BVC-sköterskan försatte min systerdotter i fara genom att inte agera. Jag tog kontakt med neo och då fick de omgående hjälp.Men varje steg att få hjälp har varit en kamp.

Moster men även barnsjuksköterska och alla har inte turen att ha en sådan resurs i sina liv när sådant här händer.

behöver sina föräldrar ska det stå. Jag vill förtydliga att jag menar att alla barn verkligen behöver sina föräldrar men att jag tycker att dagens prioritering är fel

[citat]
Men vad är det för hemskt Neo din syster hamnade på? Ingen uppföljning, inga samtal och ingen stöttning? Så får det inte gå till *arg* =(Funderar lite på bara... om lilla tjejen inte var för tidigt född och låg så länge på sjukhuset, varför låg hon på Neo då och inte på någon utvecklad barnavdelning som har kunskap om de barnen? Eller så kanske det inte finns... ofta finns det bara om man bor i stora städer. Tyvärr! =(Nä, kan bara säga... att det är tur att det inte inträffar så ofta, att de flesta Neoavdelningar i Sverige har empatiska och helt fantastiska systrar och människor. Och de flesta prioriterar inte rum till ammande mammor framför föräldrar till svårt sjuka barn, det är oftast de med sjukaste barnen som får rummen först.

Hej
neonatalen är till för alla nyfödda barn som är sjuka eller behöver extra övervakning inte bara prematurerna. Tjejen var fullgånden men drabbades av 25min svår syrebrist i samband med förlossningen. Dr gav oss beskedet att om (när) hon slutade andas skulle hon inte läggas i respirator utan få somna in men man valde att prova den nya ej utvärderade kylbehandlingen vilket räddade hennes liv.Det var ett universitetssjukhus vi befann oss på.Den tekniska vården var utmärkt.Jag har varit barnsjuksköterskestudent på samma avdelning och var bekant med några av personalen sedan tidigare. Och nej jag tyckte inte att det var bra då heller men jag tänkte att bara för att jag såg lite stöd så måste det ju finnas- kurator? läkare? kanske var de som stöttade men så var det inte. Det här med att kämpa sig kvar på neo som vi fick göra är ngt som min syster upplevde som allra hemskast.Onödigt när man har så mycket svårare saker att bearbeta som tex att stå inför tex att slitas mellan hopp och förtvivlan, att förbereda syskon för att lillasyster är jättesjuk och inte kanske kommer att komma hem. Men detta med bristen på uppföljning och ointresse när vi mot alla odds kom hem var hemskt. Att kämpa sig till varendra grej och hade jag inte skrivit ett brev till professorn och beskrivit hur tjejen mådde och frågat vem som hade ansvaret för det här hade det gått illa. Det finns mycket att arbeta med.

Jag håller inte med om att det inte är personalens arbete att ta hand om föräldrarna! Det är det! Som barnsjuksköterska är man utbildad i att stödja familjen och det innefattar inte bara att ta hand om det svårt sjuka barnet. Vanliga kris/stödsamtal är inte i första hand kuratorns bord utan även de som tar hand om barnet. Personalen är där dygnet runt, lär känna familjen och kuratorn beställer man tid till och har tillgång till vid enstaka tillfällen.Om personalen fick bättre möjligheter att stödja föräldrarna tror jag att många föräldrar skulle må bättre såväl under som efter tiden på neonatalen.