Vi har två tjejer, en som nu är 5 och en som snart blir 2. De har haft en våningssäng i sitt rum sedan i somras.
Då var stora tjejen 4,5 år, och det är hon som sover överst. Även om vår yngsta, som då var strax över året, faktiskt klarade av att klättra hela vägen UPP själv. En helt annan sak med nerstigningen...För att undvika olyckor med yngsta brukar vi knöla in en kudde mellan två av stegen i stegen. Stora kan klättra över men inte lilla.
På rekommendationen från IEAK stod att översängen var för barn rån 5 eller 6 år, minna inte riktigt. Men jag tror det är mest för att slippa ev stämningar... man känner ju själv hur moget ens barn är. Man kan ju träna några gånger och visa hur man klättrar upp och ner.
En sak som varit lite knölig för oss är att när storasyster är sjuk så har det varit svårt med klättrandet. När hon hade maginfluensa tex så kunde hon ju inte ligga uppe, då fick hon ligga nere skavfötters med lillasyster.
Vi har "hemnes" vångingssängen, den är bra för nedersängen är väldigt låg så det är lätt för lillan att komma i och ur, dessutom blir det gott om utrymmetill översängen så man kan sitta rak där nere även om man är 1,90 lång, som min man. Gillar inte de modellerna där det är jättetrångt mellan våningarna. Det blir mörkt och obekvämt.