Vi får ingen hjälp när vi söker för vår sömnstrulande ettåring, jag står inte ut mer!!
Ända sedan han föddes har han haft mycket dåliga sömnvanor. Vaknar allt från en till flera ggr i timmen NÄTTERNA IGENOM. Vi har barn sedan innan, vi hade inte förväntat oss en perfekt nattsömn, men nu har vi provat ALLT och vi går på knäna härhemma!
Vi sover i skift sedan ett år, våra få lediga dagar kan vi inte göra något roligt ihop familjen, stackars storasyster.. eftersom en av oss tar natten och därmed sover delar av dagen.
Vi har provat ALLT, så jag behöver inte fler sömntips. Han nattas vid ca 19.30, det tar en liten stund men han somnar, inget är onormalt med det. Sedan är natten upphackad i molekyler -känns det som- tills storasyster väcker familjen ca 06. Ibland lyckas vi få lillen att somna om en timme till. Han sover ute i sin vagn mellan kl 12 och 14 på dagen. Han är precis ett år. Vi har försökt att minska till 1 h dagtid för att "främja" nattsömn, men det har inte haft någon betydelse, han blir bara omöjlig framåt em.
Hans problem är att han sover oroligt (är väldigt i farten och orolig i kroppen även dagtid, väldigt aktiv jämfört med hur storasyster var som liten), vaknar så lätt och vaknar så ofta. Han behöver alltid läggas ner och stoppas om. Sedan är det tyst i kanske 5,10, 15 min, eller 30 ibland uppemot en timme, sedan vaknar han och ställer sig upp i sin säng igen.
SJÄLVKLART har vi "natt på natten", ingen stimulans, lagom temp i rummet, egen säng och så vidare.
Har varit i kontakt med BVC ÅTSKILLIGA gånger pga detta då man känt att man "går in i väggen". Ingen hjälp .Lite fler sömntips bara. Tack o tack, men vi har ta mej fan provat allt. T o m gett ungen eget rum men fick flytta in honom till oss igen eftersom det bara blir längre att gå när han vaknar hundrafemtioelva ggr per natt!
Nu är papan föräldraledig och tar det mesta. Jag sover på en madrass i annat rum, har gjort i månader. Innan dess sov jag med sonen och sambon sov på soffan, madrassen... Skitkul liv eller hur. Alltid en som är trött och vi börjar må dåligt båda två över detta.
BVC remitterade till barnklin i höstas, där man utredde lite, bla gluten (han är mjölkallergiker också) men man hittade ingen allergi, lite spår av antikroppar men inget som kunde förklara sömnstörningarna.
Nu efter ettårskollen fick vi åter en remiss eftersom läkaren vi träffade på BVC inte hade befogenhet att skriva ut något. JA, vill vill ha något lugnande eller sömngivande för vi orkar inte mer nu.
Tvärstopp. En okunnig liten doktor som inte visade någon som helst förståelse.. "Det växer bort..." "hmmm.." Vi får lämna sonen att sova på barnavdelningen nån enstaka natt om vi inte står ut! Men herrgud, DET är ju säkert tryggt och bra för en ettårig pojke, att bli lämnad i en främmande sjukhusmiljö!! Vi har ingen möjlighet till avlastning tyvärr, var nog därför läkaren sa så. MEN, det hjälper inte oss med problematiken vi har hemma.
Vi tog till o med upp möjligheten att sjukskriva någon av oss. Finns den? Nu börjar sambon jobba om några veckor och HUR ska vi orka sköta heltidsstudier/arbete, barn, hushåll och allt som samhället kräver, när vi inte får sova? Visst, sova varannan natt, men även det blir man fruktansvärt trött av efter någon månad, ja, vi har provat!!
Nu har även min sömn blivit så störd. Kvällarna innebär ingen vuxentid eller avkoppling, det är ett evigt springande in till sonen. Det är värst fram till midnatt ibland, ibland lugnt 1-2 h efter nattning sedan drar det igång. Själv sover jag oroligt, och kan inte alls sova de nätter jag sover med sonen. Inte ens när han lagt sig ner kan jag somna om, fast jag egentligen är jättetrött, jag vet ju att om 15 min kanske han vaknar och börjar gnälla och ställa sig upp igen och jag börjar nästan kräkas av att bli väckt hela tiden. Jag får tryckkänsla över bröstet, ont att andas hjärtklappning (psyiskt, jag vet, men ändå otäckt). Vakar hellre än blir väckt så tätt.
Jag vet inte. Vårt landsting skriver inte ut lugnande eller sömnpreparat åt barn. Vilket ju i och för sig är helt rätt, men man måste se till helheten, till hur hela familjen mår. Man hör ju andra som får detta utskrivet? En bekant fick utskrivet Atarax t ex, för att det har lugnande effekt, är egenligen en allergimedicin. De blev t o m erbjuda Theralen sömndroppar! VA? Erbjudna?
Detta har gått så långt så när sonen är sjuk och hostar, tar jag gladeligen fram Cocillanan (hostmedicin med morfin) och ger honom för då kan det vara lugnt 2-4 timmar efteråt..... 
Vi fick ingen hjälp alls. Det finsn inga läkare som förstår att om vi inte kan få utskrivet något, så måste vi få hjälp att hitta någon annan lösning innan det går åt helvete med hela familjen, arbeten, skola...
Till råga på allt har vi infektionskänsliga astma- barn, de är sjuka konstant, behöver ofta sjukhusvård akut osv. Dottern, 4 år, har även problem med urinvägar/njurar/tarmar så hon kräver lite extra omvårdnad, sjukhusbesök och medicinering. Allt detta fixar man ju för att man måste, endel av vardagen,, men ihop med ständig sömnbrist och den stress som det innebär, känns allt bara förjäääävligt jobbigt och tungt.
Säkert är jag extra känslig nu, jag håller på och tentapluggar och försöker få ihop vårat lilla liv så gott det går fast man är trött jämt och inget är kul...
Nej usch vad långt.
Vad gör man? Var söker man nu vidare hjälp?
BVC har inget mer att göra. Barnkliniken har gjort sitt (dvs inget, har varit i kontakt nu med både AT -läkaren och överläkarna som jobbar där, och nej, det finns ingen annan läkare, de känner oss och vårt problem men ser det inte).
Jag har sagt till vänner flera ggr, som även de har barn, tänk om det är VI som överdriver? Tänk om det kanske visst ska vara såhär, alla andra fixar det utom vi?
Det är i svaga stunder när man bara ger upp för man får inte hjälp.
Andra dagar känner jag att nej, vi har gjort allt vi kan, vi älskar våra barn, vi gör allt för att få en bra familje och hemmiljö, allt för att ungen ska sova, men han sover inte. Då blir man arg på vården, BVC, alla som man varit i kontakt med med som inte SER oss i detta och inte förstår hur detta påverkar oss som familj!!!
FINNS det någon i likannde situation? VAD GÖR MAN?? *tårar* HUR ORKAR MAN???
