Ingen som gjort en igångsättning med FÖRSTA barnet pga. av rädsla?

Nej, verkligen inte. Att föda barn är ju tusen gånger enklare än att vara gravid! I alla fall i mitt tycke.

Jag tycker verkligen att det inte ens borde vara ett alternativ med igångsättning om man är rädd... Det måste verkligen finnas andra bättre lösningar såsom samtal och stöd. För just detta med igångsättningar brukar personalen själv rekommendera att undvika in i det längsta iom att det ofta blir komplikationer under förlossningen. Min svärmor har jobbat som bm och hon sa att min förlossning var urtypen av en igångsättning och det var bara pinvärkar och elände och sugklocka. Dom andra två i min "familj" som också fått igångsättningar gick det värre med. Den ena fick akutsnitt och den andra sprack långt upp i analet efter en hög sugklocka, nu vid graviditet nr två så får hon inte ens föda vaginalt utan ett kejsarsnitt är inplanerat för att hon är så skadad. Inte meningen att skrämmas men hitta för guds skull andra vägar än denna!

OM det är så att socialstyrelsen har beslutat att man ska bli igångssatt pga rädsla, ska jag verkligen göra allt i min makt för att få tydliga konsekvensbeskrivningar och ett slut på att vara rädda mammor till lags! Jag var själv fruktansvärt förlossningsrädd och gick på samtal hos psykolog två gånger i veckan från v 15, samt aurora-samtal. Men min behandling gick ju aldrig ut på att slippa genom kejsarsnitt eller att få ha "kontroll" genom en igångssättning. Mitt och deras mål var hela tiden att ha en spontanförlossning. Eftersom jag blev igångssatt med min första och med en FRUKTANSVÄRD förlossning och ett skadat barn som följd, så var ju det inte ens med i tankarna.Mina läkare, BM, psykolog och sjuksköterskor var rörande överens om att igångssättning skulle vara mycket farligt och riskfyllt. Om det nu är så bra med igångssättning, varför gör man inte ett system av det i så fall? Att alla mammor blir igångssatta, så att man t ex alltid har rätt mängd personal, alltid har plats på förlossningarna osv? Givetvis för att igångssättning är till för att ta ut ett barn som dröjt sig kvar för länge, eller är på väg att bli skadat i magen och måste komma ut.Det har dessutom gjorts studier som påvisar att BM runt om i landen är för pigga med att ge dropp för att DE inte vill ha så långdragna förlossningar. Det finns t o m en klinik som garanterar att du föder inom tolv timmar och tar till alla knep i världen för att det ska bli så! Det är ju helt vansinne! Kvinnor har fött barn i alla tider och det har gått alldeles utmärkt, nu för tiden "har vi inte tid" att föda barn, vi har inte "lust" att föda barn, vi är rädda för smärta (som by the way givetvis finns, men går över... det går verkligen över).Och allt detta gör vi, och samtidigt riskerar barnens liv och hälsa för att VI inte vill.Man KAN inte motarbeta en förlossning pga rädsla. Man KAN inte stoppa en förlossning med rädsla, man behöver inte få en fruktansvärd förlossning pga rädsla. En förlossning är en mekanism som sker naturligt i kroppen och kan inte stoppas med ren viljekraft. Stoppa den  inte, välkomna den så att du och barn mår bra istället!Sen behöver alla bättre stöd på förlossningen, det kan jag hålla med om. Även fast vi i Sverige är nr ett i världen på förlossningar har vi långt kvar innan alla är nöjda. De som behöver extra stöd ska få det, de som behöver smärtlindring ska få det så länge det inte skadar barnet, men vi ska INTE vara alla rädda till lags med hjälp av igångssättning.Jag kan säga att när min förlossning väl startade var jag hur lugn som helst, jag hade ett fantastiskt stöd från min man och förlossningen på NÄL. Visst gör det ont stundtals och min bebis hade navelsträngen runt halsen, låg snett och hade svalt fostervatten med bajs i , samt hade dåliga hjärtljud under förlossningen, men det där var ingenting jag hade makten över. Mitt jobb var att få ut barnet, sen får jag överlämna vården av barnet till personalen som hade mycket god översikt över förlossningen. Nu har jag gjort båda delarna och jag vet ju vilken förlossning som blev mest lyckad!

För snitt inte heller är ett alternativ för många förlossningsrädda!Tycker att vissa i tråden är trångsynta och kan inte/vill inte förstå hur det är att vara rädd för förlossning, vi snackar inte om obehag, många känner panik och man vill inte fölösa kvinnor som har drabbats av panik detta påverkar barnet negativt!

Stackare Har du försökt att gå till en annan läkare, helt enkelt?

En rädsla behöver ju faktiskt inte bero på smärta utan kan bero på andra skäll, enligt statisktik så e mammorna mer rädda att något ska hända barnet än att förlossningen kommer att göra ont. och nej det behöver inte alls ta längre tid.

Jag vet precis hur du känner, känner likadant själv, därför blir man lite lätt irriterad på dom som inte kan eller vill försöka förstå hur det känns. Utan dom har bara sin åsikt. något som dom kanske har läst sig till, men tyvärr e verkligheten en annan.Jag tycker att det verkar konstigt att du inte får snitt om du är så rädd, det e ju så många som får snitt pga förlossningsräddsla, jag hade blivit bevilja snitt pga räddsla men eftersom att hon dog va jag tvungen att födda vaginalt. stå på dig och prata med någon annan läkare på aurora.

Tack så mycket, jo det e och har varit jätte jobbigt.Vad har läkarna för anledning till varför du inte får något snitt?? man läser ju överallt att det e bättre att få ut stora bebisar genom snitt, och din bebis va ju STOR  Oj 5300 och 58 jag fattar inte varför läkarna jobbar sig.

Hra du gjort någon viktuppskattning denna gången

Men vad konstigt!! Varför sätta igång dig nu för att FÖRRA barnet blev stort? Det låter ju inte rimligt, såvida inte det här barnet är stort. Varje grav är ju individuell. Kan du få fler läkares utlåtande?

Jag beklagar verkligen det som har hänt dig och din familj och jag förstår att du vill dela med dig av dina erfarenheter, men jag vill bara att du ska förstå att har man varit med om att förlora sitt barn pga tex plötslig spädbarnsdöd i magen så e man livrädd att det ska hända igen, alla har vi olika erfarenheter, hade du varit en av dom som fick födda fram ett dött barn så hade du kanske delat med dig av den erfarenheten istället.detta handlar inte om förlossningsrädsla utan rädslan handlar om att det ska hända något med bebisen. hur står procent risk e det att använda droppet? Var och varannan har ju faktiskt fått droppet, jag fick det tex på min första i v 40+4 och då hade allt startat av sig själv.En kompis till mig sattes igång i måndags pga att hennes första barn dog två timmar efter förlossning.

Det finns tyvärr risker med allt, mer eller mindre. Ett planerat snitt e ju mycket bättre än ett akutsnitt. Men för bebisen och mamman e det ju alltid bättre med vaginalt, om det inte finns andra risker som gör att en vaginalförlossning e farlig, som tex i ditt fall, då kan ett snitt vara bättre. Jag vet inte hur många snitt som göras varje dag, och för dom flesta har det gått jätte bra.kämpa på för att få ditt snitt