Blir du också less på alla som "Inte kan förklara förlossningssmärta.."
"För det gååår bara inte att beskriva! Det måååste upplevas själv!"
Fy jag spyr på sådana kommentarer.. bl.a. min syster håller på så. =/
Min bästa vän födde sitt första barn nu i mars.. Hon lovade att berätta allt!! Och det har hon gjort!
Självklart förstår jag att det är olika på hur man upplever en förlossning.. och olika på hur det går till...
Men hon kunde iaf beskriva sin på ett mycket bra sätt och lätt att förstå och tänka sig in!!
Fram för flera såna berättelser!
Min kompis sa bland annat;
*Man klarar av det! Det var inte alls så hemskt som många säger.
*I början kändes det som medel mensvärk, sedan trappades det upp mer och mera.
* När smärtan är som värst går man in i sig själv, och det GÅR att hantera.
*Hon upplevde inte någonstans under förlossningen att hon höll på att dö eller liknande.
*Hon upplevde att smärtan var väldigt stark, men hanterbar, när hon var öppen 9 cm. Hon sa att om det hade hållit på under lång tid med sådan smärta, eller om hon vid den tidpunkten t.ex bara varit öppen 5 cm, då hade hon bett om EDA. (Hon klarade sig på lustgas)
* Krystvärkarna känns som att bajsa mot en mur, som att det tar stopp/tar emot. Men det gör inte ont! Slappna av och lyssna på kroppen så gjorde hon.
Hennes tips till partners som är med:
*Bli inte orolig om hon som föder går in i sig själv och blir svårkontaktbar. Det kan bli så vissa stunder.
* Serva med dryck och ätbart mellan värkar.
*Håll koll på värk-kurvan.
*Va det bästa stöd du kan för henne!