• Linajohanna

    Vågar jag ringa Biomamman??

    Har ett litet (ganska stort för oss)problem med hämtning och lämning av bonusbarnet. Bonusen bor i Gbg med sin mor, hans pappa och jag bor sedan ett år i Hbg (tidigare i halmstad). ( Vi har varit tvugna att flytta pga av jobb, utbildning och familj)Det är ca 25 mil att hämta och lämna lillkillen.
    Detta har Pappa skött hela tiden, vilket innebär 10 timmars tågresande (1800:-bijetter) varje helg min bonus är hos oss. Pga av de höga kostnaderna kan vi bara hämta var tredje helg.(Vi betalar fullt underhåll också)
    Vi har bett att han skall få sitta på bussen eller tåget själv (nio år gammal) men hon vägrar.
    Nu ville hon byta en helg för de ska resa bort, det betydde att antingen fick vi vänta fem veckor med att träffa honom eller hämta dubbelt.
    När vi sade att vi inte kunde hämta dubbelt (ekonomiskt, utan ville hämta denna helgen som bestämt så berättade hon
    detta för lillkillen som då sade till pappa att han ville "spara våra pengar" och hoppa över denna helgen och komma den helgen mamma ville istället!!

    Nu håller jag på att ordna och trixa med kundmöte för att få en körning till gbg så att jag kan hämta lillkillen gratis, men vad fan, ska det vara så här?
    Jag vågar knappt be henne att möta upp halvvägs, jag vågar inte be om nåt. Min sambo kan inte tala med henne, de är som hund och katt!
    Hon är så himla kall och ilsk, riktig isprinsessa, så jag blir helt mörkrädd!!
    Hur gör ni med hämtningar? Är det någon som delar kostnaderna?
    Vågar jag ringa? Vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Vågar jag ringa Biomamman??
  • Linajohanna
    Svar på #2
    Jodå, min son har åkt bussen mellan Halmstad och helsingborg. Han satt framme hos chauffören pappa satte honom på bussen och jag hämtade av honom från bussen när han kom fram. Och han hade telefon så han kunde nå oss och vi honom. Inga problem alls!!
    Men hon tvär vägrar!
  • Linajohanna
    Svar på #4
    Jag är väldigt lugn och resonlig (har oerhört svårt för att bli ilsk eller säga dumma grejor) pappa däremot har ett hett temprament och massor av stolthet. Han vill at jag ska ringa, men jag är rädd för hur hon ska reagera.
    Hon är så van att styra genom sonen, och jag tycker det är fel. Jag saknar själv en pappa som vill umgås och ta ansvar till min son ( och hur min grabb har saknat en pappa), så jag kan inte förstå hur man kan motarbeta en annan förälder så - dessutom blanda in barnet (som blir ledsen och förvirrad förståss)
    Jag blir så kluven i allt!
  • Linajohanna
    Svar på #7
    Jo jag tycker att man ska dela på kostnaderna. Men hon vägrar. Och familjerätten säger att det inte finns något bestämt, man kan tydligen inte tvinga henne.
  • Linajohanna
    Svar på #10
    Min sambo talade med henne igår utan att bråka. Hon sade att hon inte hade något behov av honom och att hon inte ansåg att han behövdes, hon såg honom inte ens som pappa. (Hon har en super kille som hon har fått en lillasyster till bonusen med)
    Min ambo har haft en del problem tidigare, men de senaste fyra åren har allt varit toppen. Han har flyttat pga av komma ifrån det gamla som ställde till det. Så han flyttade från GBG för att kunna bli en ordentlig pappa och för att kunna få en bra utbildning och goda förutsättningar att ta hand om sonen på bästa sätt.
  • Linajohanna
    Svar på #12
    Jag har kollat detta och tyvärr finns det inte det.
    Då måste man först flyga till stockholm!!
  • Linajohanna
    Svar på #16
    Har kollat det oxå, summan för flyg + hämtning på kastrup blev bra mycket dyrare än tåg.
  • Linajohanna
    Svar på #13
    Andrea skrev 2008-04-01 09:31:10 följande:
    Då är det ju han som valt att flytta ifrån sin son och därför förpassas till en helgpappa.
    Jag har själv en son med en far som har psykiska problem och som inte har något som helst intresse av att träffa sin son. I perioder dyker han upp och är "super pappa" i nån vecka innan han blir agressiv och elak mot sonen igen och sedan sticker för en lång tid igen.
    Jag vet hur min son har skadats av detta, att inte ha en pappa regelbundet. Sin pappa. För det är det det handlar om. En pappa är en pappa.
    Och min sambo är engagerad i sin son och vill hans bästa. Hur kan han då bli "förpassad" av mamman?
    Vad är Ni som tänker så här för mammor egentligen? Det har väl inget med vad man som mamma anser om fadern, barnet har rätt till båda sina föräldrar. Det är fruktat egoistiskt av mamman att "förpassa" en far. Oavsett vilka känslor man inför fadern så skall man samrbeta för barnets bästa!!!
    Det hade jag gjort om jag hade en engagerad far till min son, om han så valde att emigrera till USA, så hade jag gjort allt som stod i min makt för att hjälpa dem att ses!
  • Linajohanna

    Tack för alla tips!!
    Jag har inte ringt utan bett min sambo ta tag i detta och boka möte med falijerätten. Jag är trött på kostnaden, och blir ledsen när bonusen ringer och är ledsen för att mamman pratar illa om pappan. Det gör mig ont!
    Hon har förklarat att hon inte anser att pappan är viktig och att hon inte tycker att han har något med sonen att göra utan mest krånglar till det, så jag kan förstå att hon inte hjälper till när hon har den inställningen!

    Håller med det här md bussen, min son har också åkt på det sättet. Anledningen att välja tåg är ju i ren trafiksäkerhetssynpunkt isåfall..
    Vi får väl se hur allt går.
    Sambon har fortfarande inte tagit tag i det ( han e rädd att bli av med sonen, pga det förra gnisslet fick vi inte ha honom extra över valborg!).

    Jag ber bara alla biomammor döär ute som har pappor som är engagerade, var glada för det!

    Jag saknar en engagerad pappa, och man kan ju tro att det blir enklare, men det är inte enklare att ha en "saknig" liten kille som inte kan förstå varför pappa inte har ringt(cit; "jag vill att han ska ringa och sakna mig, då hade jag blivit jätteglad... Fast det är bra han inte ringer för jag blir bara rädd för honom ändå"), eller ens lämnat julklappen han är lovad än.

    Johanna

Svar på tråden Vågar jag ringa Biomamman??