Det ÄR inte en dans på rosor att vara mammaledig

Håller med! Särkilt i början tyckte jag som du - men det blri bättre kan jag trösta dig med. Dock är det ingen rast och ro, och att sköta hushållet mm samtiidgt var bara att glömma. Jag kände mig också väldigt isolerad om jag inte träffade andra människor de flesta dagarna. Oroar mig lite för hur det ska bli adnra gången - vi har flyttat utanför stan nu, och då blir det ju betydligt svårare att träffa andra, särskilt som barn nr 1 bara ska gå 15 timmar på dagis, sedan ska hon hämtas och också underhållas.

Jag tyckte också att det var jobbigt att vara hemma i början. Alla andra hade så snälla bebisar som sov hela nätterna och nästan hela dagarna också medans min son skrek o skrek och ville bli buren hela tiden.

När han var ett par månader träffade jag en annan mamma på BVC som kände likadant som jag!!! Det var en sån lättnad att höra att nån annan också tyckte att det var jobbigt. Vi gick långa promenader varje dag (eftersom hennes son precis som min bara sov när vagnen rullade)och pratade om allt det nya (både det roliga och det mindre roliga) med att bli mamma.

Hoppas att du träffar nån som du kan prata med och som vågar erkänna att det är tufft ibland. Sen blir det också roligare och lättare när din bebis blir lite större. Jag lovar!

Stor kram från mig

Jag brukar äsga- Är det skönt?

Inte för att jag tror att personen inte har tillräckligt att göra.
Utan för att det kanske är skönt att variera sig lite grann.
Sen förstår jag att man kanske vill göra ngt annat.

en till som håller med er..
jag börjar jobba igen nu i maj och jag räknar dagarna nu.. ska bli så skönt att börja igen..

men tycker åxå att det varit skönt att vara hemma dock inte fösta tiden..

har 16 mån mellan mina minsta så jag hann inte jobba länge innan jag gick hem för andra och SISTA gången...

det finns inget som säger att man måste vara hemma tills barna är över året.. en del börjar jobba så fort dom slutat amma och pappan kan vara hemma istället...

De forsta veckorna ar varst tycker jag. Da ar man ju bara en matmaskin och fortfarande helt mosig efter forlosnignen och amningshormoner hit och dit.

Jag forstar dock helt och hallet folk som inte tycker det ar nan hit. Om ni har mojligheten att ha pappan hemma, varfor inte gora sa att han tar mer ledighet an er???

Har i USA finns inte den mojligheten och dagis ar sa dyrt att det inte ar en mojlighet for mig att jobba. Kann pa den!!! Nu nar min dotter ar 1,5 ar sa kanner jag att det ar ratt sa skont att vara hemma, men det tog 18 manader liksom!!!

mammutten81: jo då är ju frågan ställd så man kan svara både ja och nej... och inte direkt riktad mot att det ska vara skönt.

Min pojkvän kan inte vara hemma så länge (nytt jobb, chef). Jag hade gärna delat min föräldrarledighet med honom (ett halvår vardera). Dessutom tjänar han betydligt mer än mig så det lönar sig mer att jag är hemma. Men mår man inte bra i det så betyder ju pengar INGENTING.

Ja, det är ju sant.

Men at folk kan tro att man är hemma och bara går och vilar hela tiden!
Ja, du , det finns fasen folk till allt.

Så är det i början. Men för varje månad blir det bättre och bättre. Nu minns jag bara det härliga, när min dotter var 1 år, sov bra och lekte självständigt. Då blev det mycket vila också... Det brukar alltid lätta efter det första halvåret!!!

Men om det ar flang nytt sa borde det ju ga for honom att ta 3 manader i alla fall, sa att du kan borja jobba vid 9 manader kanske??? Har man varit i nio manader pa ett jobb sa ar det ju inte helt nytt. Och nio manader ar mindre an 12!!!