12-veckorskris eller bara utveckling?
Min lilla tjej är nu 11 veckor men föddes BF+8 så hon räknas som 12 v enligt utvecklingspsykologernas teorier.
I dagarna har hon utvecklats mycket och lärt sig nya saker hela tiden, men skriekr också något infernaliskt flera gånger per dygn och är i stort sett otröstlig faktiskt: snuttning/amning, att bära runt och stryka henne över huden hjälper inte, att vagga/vyssja hjälper heller inte.
Jag både tror och hoppas att det är en period som går över och att hon snart är förbi krisen igen men mycket mer utvecklad och "stor".
Jag har egentligen ingen direkt fråga utan tänkte bara att kanske några andra föräldrar är mitt i samma fas och behöver lite bollplank och stöd. Man är ju inte direkt pigg när ens lill* skriker oavsett vad man gör (jag upplever dock inte att lillan är dålig/sjuk som tur är).
Några tips? Fler som har det tufft just nu? Andra reflexioner?
Jag läser i "Att växa och upptäcka världen" som är en suveränm bok ur denna synvinkel, där kan jag förstå min bebis bättre och faktiskt uppskatta att hon går igenom en utevcklingsfas - hon måste ju bli större och lära sig mer! =))