• Nettann

    För oss som kämpar! Vi kan peppa varandra!!

    Vi försöker bli gravida, har försökt i två år, både med å utan hjälp... Vet att det finns många därute som har samma bekymmer. Låt oss diskutera, peppa å hålla tummar ihop.

    Ibland ger det mycket att diskutera såhär, man vågar ställa frågor man inte vågat innan, man får svar på frågor man inte visste att man ville ställa... Man har något å se fram emot, lite gemenskap.

    Låt oss hålla humöret uppe ihop!! *ler*

  • Svar på tråden För oss som kämpar! Vi kan peppa varandra!!
  • Nettann

    Jag (och sambon, såklart - man ska inte glömma ens trygga andra hälft!) genomgår just nu en behandling med synarela å puregon. Vi trodde det skulle leda till en IVF, men efter lite strul får det skjutas på lite grann. Men vi forsatte med både spray å sprut för att kunna reglera ägglossningen, å ge kroppen en chans å visa vad den går för.

    Förhoppningen är en IVF med ett plus som avslut, vi får se vart det här leder.

    Livet känns just nu som en berg-och-dal bana;
    >> Ena stunden deppar man för att inget går min väg - det är ju det mest logiska att säga just då, trots att sambon faktiskt HAR diskat när man kommer hem, utan att man tjatat, samt att man fått en spontan lönehöjning utan att be om det. Allt är ändå så jävla orättvist!
    Båda bästisarna man har går med magarna i vädret, beredda att åka upp till BB inom 4 veckor. Vem ska man nu ringa till när man bara behöver gå ut å ta en öl å skratta åt folk som beter sig, eller slänga sig i bilen för att spontan-åka till Göteborg för det faktiskt är rea på skorna man såg i en tidning?

    --- Man stänger av ljudet på mobilen, kryper ner i soffan med tigger-tofflorna å mys-filten. Mord-håller katten som bara inte inser att han vill kela, å känner sig fet, ful å äcklig en stund. Inte undra på att katten vill springa?

    När man senare skakar liv i kroppen igen, slänger man av ren vana en blick på mobilen - massa med missade samtal å mess!! Folk saknar mig! Eller så är mitt nummer lätt att komma åt av misstag? Skit samma! Det boostar mitt ego iaf!! *ler*----

    >> Nästa sekund inser man att solen lyser, man drar på sig skorna, går ut å njuter. Stannar för en glass. Tänker att det kanske inte är så dumt ändå att man inte får barn just nu. Nästa år - då tänker jag fasen ha en liten bebbe, så det så - har ju mina två närmaste vänner redan gått igenom allt det här. De kommer att ha tips, saker att låna ut, tid å förståelse! Under tiden får jag roa mig, man kan inte haka upp sig på ett litet vägg-gupp som det här. Det kommer lösa sig, på ett eller annat sätt!

  • Nettann

    Visst platsar du!! Jag tycker oxå att det känns helt hopplöst ibland... Men det är inte helt hopplöst. Har du kikat runt lite på andra trådar? Det finns folk som lyckas då de egentligen inte ska, tjejer som genomgått upp till tre IVF utan resultat, men som lite senare lyckas på "naturlig" väg!

    Har ni försökt länge? Myom, kan man inte ta reda på det? Om jag inte läst fel någonstans, är väl det opererbart?? Vad säger din gyn?

  • Nettann

    JR Lily> Låter som ni har en hel del att slåss med? Jag personligen skulle nog hålla hoppet uppe tills jag fått svaret på utredningen...
    Ni har ju faktiskt lyckats en gång, så det kommer ske igen!! Tummar upp, å stora kramar till er!

    Å när det gäller storlek, så oroa dig inte för det, är det en störande faktor, kommer väl läkarna säga det, å då får man fundera på det problemet då? Själv känner jag att det där med beach-08 är lagt på hyllan - Bitch-08 är nog en tävling jag kan äntra!! *ler* Varför inte välja en tävling man faktiskt KAN vinna? *zmile*

    Men, jo, man tänker på tok för mycket, å det är inte lätt när alla runtomkring är glätta å postivia när man själv känner att inget händer! Men häng i - det kommer att löna sig!

  • Nettann

    Banner41>> en av de jobbigaste grejjerna är att folk inte förstår! Man kan ju inte klandra dom, det står ju inte skrivet i pannan att man är OFRIVILLIGT barnlös... Men det svider lite ändå! Man vill bara snäsa ifrån att det är inte mitt val...
    Men som du skriver är det skönt å ventilera sig lite. Här kan man även se att det är fler som har samma problem, man är faktiskt inte ensammast i världen som det ibland känns som!

    Tänk även på att man faktiskt har rätt att deppa lite ibland oxå. Det gör det lite lättare att starta om igen! Man behöver faktiskt dalarna för att uppskatta topparna!
    Å jag hoppas att du har någon nära, eller några kanske, att prata med? Det underlättar om man får en kram, eller någon som bara lyssnar, som kan hålla med om att världen är orättvis ibland. Kanske någon som har ett paket glass i frysen när det behövs som mest?? *ler*

  • Nettann

    JR Lily>> Förlåt att jag inte svarat på ett tag... Jag har varit lite tankspridd senaste veckan! Mot alla odds, har vi fått ett PLUS på stickan!! *jätteflin*

    Jag trodde inte det var sant förra onsdagen, när det dök upp ett extra streck på grav.testet!! Men, joho, serru!

    Du ser, det är inte alltid hopplöst! Enträgen vinner, säger dom. Så fortsätt roa er med bebis-makandet (för det är ju faktiskt den roliga biten - att producera dom *ler*), så ska ni se att resten kommer av sig själv...
    Vad sa du om myom, har du kontaktat någon gyn? Jag är likadan, vet jag att något är fel med kroppen, vill jag egentligen inte har svaret. Det blir så verkligt då... Hoppas på att om man inte bryr sig om det, så försvinner det! Men struts-taktiken funkar inte, jag lovar! Jag har försökt...

    Gå nu ut i solen å värmen, ta en stor glass, njut av livet. Lura sedan i karln att ni behöver en myskväll, fram med skumpan å tända ljus! Det gör susen. Sedan är det "lööv in dhö äär", det är skönt att känna sig älskad!!

  • Nettann

    Japp, tur kanske det gav *zmile* Och, japp, sätt han i arbete, det är lite det dom är till för! Du ska se vad mycket som blir gjort här hemma just nu... Hoppas han ligger i hela dom 9 månaderna!! *ler*

    Vet du någon bra gyn. där du bor? Hör runt här på FL annars, starta en tråd å fråga.

  • Nettann

    Symptomen lyser lite med sin frånvaro... Till sambons glädje har brösten växt till sig, jag är lite tröttare å lite mer kissnödig än vanligt. Å så en numera obefintlig stubintråd - den brukar vara kort annars oxå.
    Men (peppar, peppar) inget illamående än, så det är inga svårigheter å vara gravid - än!! Veckorna efter ÄL (vi fick hjälp på traven med sprutor å så) var magen ganska svullen å stenhård att ta på. Förra veckan hade jag ganska ont i magen, hela vägen ner i "tjejmagen", med det har släppt nu. Antagligen hade det med att livmoder å allt fick lite växtvärk.

  • Nettann

    Har ju själv inga barn sedan tidigare, inte heller sambon. Vi försökte i drygt 3 år, å läkarna kunde lixom inte se något fel på nån av oss, inget svar på varför det inte satte sig ens med hormoner som pergotime...

    Men vi har ju faktiskt lyckats nu (peppar, peppar - inne i vecka 11). Det blev behandling med nässpray å sprutor, men det funkade på första försöket!

    När vi precis hade plussat kände vi enorm lycka, å även om det blivit ett MF tidigt, så hade vi åtminstone vetat att vi KUNDE bli gravida...

Svar på tråden För oss som kämpar! Vi kan peppa varandra!!