Nån mer med bonusbarn? Som det inte skiljer många år emellan?
Mina bonustjejer är 12 och 13½...
Har kännt dem i 10 år!
Mina bonustjejer är 12 och 13½...
Har kännt dem i 10 år!
Jag tror det är lättare att komma in i det nya när barnen är så pass små som mina bonustjejer var. Det är som helt naturligt för dem nu (och var då) att jag finns i deras liv, de minns ju inget annat. Jag tror däremot att det kanske är känsligare för biomamman att lämna sina små pluttar till pappa och en ny tjej som ska "gulla" med dem. Jag vet inte, men jag tänker att det kan vara så, fast jag kan ju va helt ute och cykla. Eftersom de var så små så känns de som "mina" barn också, fast inte på samma sätt som jag känner mig som biomamma till vår gemensamma dotter.
Ja ¨på tal om gemensamt barn... min man ville absolut aldrig mer gifta om sig eller skaffa fler barn efter sin skillsmässa. Det var otänkbart för mig så efter nån månad sa jag att om du inte kan tänka dig det i framtiden så går vi skilda vägar nu. Sen kom det annat emellan och helt naturligt växte det bara fram en längtan hos honom efter gemensamma barn med mig. Vi ska till och med gifta oss! ![]()
Vi hade faktiskt olika läggtider för barnen ett tag när de var mindre. Vi ville att de skulle få känna att de inte var som "tvillingar" utan att det fanns en stor och en liten. Det är lätt att den mindre åker med av bara farten när det är dags för den äldre att få testa nåt nytt. Tråkigt för den stora att aldrig få vara störst. Tråkigt också för den yngre att aldrig riktigt få vara minst... att det nästan förväntas att den ska klara lika mycket som den äldre, och de kanske inte alltid är mogna för det storasyrran klarar av.
Så det är ju svårt det där, bonus eller bio, spelar ju ingen roll i den frågan. Nu gör de det de är mogna för.
Nej det var nog jobbigt för biomamman ibland att lämna barnen, men hon skaffade sig ju en ny man i samma veva, så det var ju ömsesidigt på så sätt. Jag har bytt blöjor, torkat kräks, tröstat, skällt, gosat, skrattat osv osv med dem, och kanske det gjorde ont i bion i början, men idag är jag rätt övertygad om att hon är glad att jag ville göra allt det där. Tänk att ha en bonusmamma till sina barn som bara hatar barnen...
Det måste ju vara en ännu hemskare känsla att lämna ifrån sig barnen då!!!!