Fetisch..?

Ja det har jag, jag gillar att:

bli kissad på
bli dominerad, dragen i håret och höra att jag är en olydig slyna
bli sugen på tårna, oh la la
smiskad på rygg, lår och rumpa
och kyssar, djupa sensuella kyssar!

Ja..vad är det som är sjukt med det?

Jag har jobbat aktivt i 10 år på att komma på vad jag går igång på,ta nu inte den glädjen ifrån mig

Oj jaha, vad gulligt av dig men det behöver du absolut inte vara rädd för. Jag lever absolut inte ett destruktivt liv eller låter mig misshandlas för att nån annan går igång på det.

Jag har noga valt min partner mycket för att han har samma fetisch som jag, jag är över 30 år och vet vad jag gillar och jag gillar smärta och förnedring. Min partner avgudar mig och behandlar mig som porslin till vardags

Svårt, min erfarenhet säger att man får göra medvetna val. Jag har 2 långa förhållande bakom mig där "fetischerna" inte stämde alls med varann. Jag behöver inte säga mer kanske men för mig var det inget alternativ att vara "utan". Jag blev olycklig, mådde dåligt och började se mig om efter "det" nån annanstans och då tyckte jag det var bättre att avsluta förhållandet.

Idag är jag lycklig och framförallt harmonisk för jag behöver inte vara orolig att inte få det jag behöver hemma.

Det finns inga universiella svar på din fråga, utan det är upp till var och en om man kan leva med eller utan utlevelsen av sina fetischer.