"Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer"

Änsålänge, med en flicka på snart fyra år och en pojke på snart ett år, tycker jag bara att det blir enklare ju äldre de blir!
Kan inte alls förstå tänket som jag skrev i rubriken.

Visst, vår snart-fyraåring beter sig som en tonåring ibland - rusar in på sitt rum och drämmer igen dörren så tänderna skakar på en när hon blir sur, och visst, snart-ettåringen envisas med att dra ut lådor i köket som han inte får... men still. De blir bara enklare och enklare att ha att göra med!

När blir de jobbiga? Är det i tonåren då eller??

Heidi på fjället, utgången mjölk, hur uttalar man Toffifee? Allt du undrar, har Effellarna svar på!