"Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer"

tja jag har inte så stor barn iof, han är 3 år och 9 månader. men jag tycker det har blivit kämpigare för varje år. är nog olika från barn till barn. jag förstod tex inte vad folk pratade om när de sa att bebistiden var jobbig. jag är dubbelt så trött nu än vad jag var då sonen vaknade 4ggr per natt och ammade.

sen beror det väl på vad man själv tycker är jobbigt. vissa tycker att sömnbrist är jobbigare än känslostormande 3-åringar och andra tycker helt annorlunda. jag kan känna att man blir helt matt både fysiskt och psykiskt i den här åldern.

med en bebis är problemen rätt lätträknade, medans med ett större barn ska man tillgodose både basbehoven och de känslomässiga behoven som lätt hamnar i en enda röra om man inte får struktur på det.

ju större de är desto mer saker kommer utifrån som kan skapa problem. det är dagis, skola, kompisar, intressen osv som kan krocka med ens egna värderingar and so on. men som sagt. är olika från barn till barn och vad man som förälder upplever som just jobbigt.