Vad var det lättaste vs jobbigaste med att bli tvåbarnsförälder? (Ni som har tätt mellan syskonen)

Jag tycker att den första tiden var väldigt jobbig, trots att man fått in en rutin med det första barnet så kändes det som att allting kollapsade ett tag där i början när lillasyster hade fötts. Det mest jobbiga var nog känslan av stress när man tex behövde amma den lilla och storasyster bara skrek och ville vara med och var avundsjuk för att lillasyster också behövde mamma och känslan av att inte riktigt räcka till. Jag hade under en ganska lång tid dåligt samvete för att minstingen mestadels fick ligga själv (trots att hon sov hur mycket som helst, ca 19 timmar per dygn) och att jag ägnade min mesta uppmärksamhet på storasyster.

När man väl fått in en fungerande rutin som tvåbarnsmamma så blev det svåra att försöka hålla koll hela tiden så att inte lillasyster fick ögonen utpetade eller fick en leksak slagen i huvudet eller blev omkullknuffad och nedhållen mot marken osv osv samt att försöka behålla lugnet och inte skrika på den "stora tjejen". Jag har också (liksom Nyfiken gul) dåligt samvete för att jag har tappat kontrollen och skrikit på henne trots att jag vet att hon inte är tillräckligt stor för att förstå.. Hon är ju också bara en liten tjej som behöver sin mamma och pappa och massor av uppmärksamhet i allt som hon håller på att lära sig.