Jag har visserligen fött barn en gång förrut och då slapp jag kräkas under förlossningen, men inför den här gången är jag lika nojig igen. Jag har total kräkfobi. Vet att man kan kräkas när barnet passerar en viss punkt på väg ut, men har också hört skräckisar om kvinnor som kaskadkräkts hela förlossningen igenom. 
Många som sluppit?
jag kräktes med min andra flicka, tror det berodde på lustgasen.
PEPPRI...jag lånar ditt inlägg=)))
Men är det fler här som inte har nåt imot typ när ens barn kräks men känner så som jag skrev ovan bara ang sg sj. För så är det för mig. Men är det nån främling som kräks då flyr jag!
Jag kräktes pyttepytte helt plötsligt bara. Inget jag hann tänka på och jag är inte heller någon fan av att kräkas precis (vem är det) 
Det enda jag tänkte på då var att jag inte hade någon hårsnodd och håret ramlade ner i den där papperstuben man får kräkas i och min man bara stod där och höll inte i håret! 
Jag röt något om det åt honom stackarn, haha.
Han var lite för stissig tror jag för att tänka ut det själv
Det trista med emetofobi är att det känns som lite tabu över det hela. Jag hade ingen aning om att det var så vanligt förrän jag hittade en tråd om det på fl och sen emetofobi.se. Tyvärr skäms jag lite själv, för när vi var på profylaxkurs och kursledaren frågade om vi hade något vi oroade oss för vid förlossningen så vågade jag inte säga något! Och det är knappt jag vågar ta upp det med bm heller. Känns ok att skriva det i förlossningsbrevet, för då behöver man inte säga det ansikte mot ansikte till att börja med. Men jag vet inte varför jag skäms. Men det är väl det att jag känner mig så extremt löjlig för att jag är så rädd. Jag menar, hur farligt är det egentligen??? Men så är det väl med alla fobier - det är inte logiken som styr
Jag kräktes en hel del..
Jag kräktes lite 2-4 ggr hemma under de två närmsta timmarna efter att värkarna startat, sedan gick det över och mådde jättebra resten av tiden.
Kräktes med 2:a