OROLIG ?

Jag är väl sådär nojjig som en typisk förälder är antar jag.. Sonen är bara 20 mån men visst funderar jag och ibland oroar nmig över saker. Te x så bor vi mitt i malmö och jag funderar ofta på att jag aldrig kommer våga släppa iväg honom själv till en kompis (pga all trafik!!! Bl a).

Ibland oroar jag mig för att något ska hända mig och min man något, typ att vi dör. Vad ska då hända med sonen osv. Men detta har jag löst genom att prata med min syster och berättat att jag vill att de tar hand om sonen isf.

Jag oroar mig ibland över att jag inte ska få något jobb när jag är klar i skolan, men brukar försöka tänka att det nog löser sig.