• aiz

    Hjältinnor - Till dom på Neo

    "Mammor - Sitter ensamma i ett rum längs med sjukhuskorridoren.
    Pumpar ut sin modersmjölk, droppe efter droppe, av kärlek och av längtan.
    Kära barn, måtte jag få dig i mina armar en dag. Kyssa din lilla fjuniga hjässa och insupa din bebisdoft.
    Du lilla, om jag ändå finge lyfta upp dig och bära ut dig. Bort från sjukhussalen, där monitorerna larmar, sköterskorna tittar, slangarna binder.
    Underbara varelse, kanske jag får känna din varma lilla kropp mot mitt bröst snart. Med hjärtan tickande tätt ihop och andetagen blir delade.
    Älskade vän, vi går hem."

    Detta låg skrivet på en lapp på Neonatalen, Södersjukhuset 2005. Jag hade skrivit av lappen och hittade den nu i en låda.

  • Svar på tråden Hjältinnor - Till dom på Neo
  • Niinis

    fint skrivet, min son låg inne på neo i 4 månader så jag vet hur det känns:(

  • boktok

    Känner verkligen igen mig i dikten. Nog kändes det som att man aldrig skulle få komma hem.Ca Fyra mån på NEO känns ju som en evighet . Det var många gånger som jag kände att jag inte orkade mer och ville bara åka hem,utan Erik. Han var främmande för mig och kändes inte som vårt barn. Man har ju en bild av hur en graviditet och en förlossning ska vara och när det inte blir så så känner man sig snuvad på konfekten!

    Hotten: Vi har tydligen inte samma upplevelser av NEO-tiden.

  • hotten

    stina: nej alla har ju sin egen bild, vi var där exakt 5 månader
    jag hade då aldrig en tanke ens på att vara i från dottern en hel dag eller nått... inte heller kände vi nånsin att vi inte skulle orka mer.. men jag hade ingen himelsk drömbild av förlossning utan var beredd på verkligheten (fast man naturligtvis aldrig kan å har kunskap att vara helt förberedd på allt)

  • boktok
    hotten skrev 2008-04-21 18:30:58 följande:
    stina: nej alla har ju sin egen bild, vi var där exakt 5 månaderjag hade då aldrig en tanke ens på att vara i från dottern en hel dag eller nått... inte heller kände vi nånsin att vi inte skulle orka mer.. men jag hade ingen himelsk drömbild av förlossning utan var beredd på verkligheten (fast man naturligtvis aldrig kan å har kunskap att vara helt förberedd på allt)
    Jag menade inte att jag hade någon himmelsk drömbild av förlossnigen, men jag var inte förberedd på att få en prematur. Du visste tydligen att du skulle få för tidigt. Vi fick reda på det vid det andra ultraljudet, jag blev snittad dagen efter. Du verkar ha mått bra psykiskt också, det gjorde inte jag!! Därav att jag ville åka hem med eller utan E.
  • hotten

    risken att få förtidigt finns alltid hos alla, å därmed bör man vara förberedd även på de å komplikationer å allt annat som kan tyvärr hända, redan när man väljer att skaffa barn!
    eller så kan man naturligtvis leva i en dröm å ta dagen som den kommer, det är ju helt upp till var å en å inget är rätt eller fel!
    (jag blev snittad ca 1-2 timmar efter att beslutet fattats, å det hade nog pratats lite om det kanske 1-2 timmar innan)

    men riktigt förberedd psykiskt hinner/kan man ju inte vara någonsin för allt, däremot om man inte vill gräva ner sig själva så måste man göra det man kan för att må så bra det går... men visst superkul är det ju inte å se sitt barn sluta andas flera gånger i timmen i mellenåt..

    fast detta är ju egentligen helt of så vi lämnar väll detta å låter de som tycker papperslappen var fin tycka det..

  • aiz

    hotten,

    Klart du kan tycka den var dålig. Men jag tycker du är lite väl nedvärderande i de andra föräldrarnas känslor.
    Alla upplever det på sitt sätt.

  • cloudberry79

    Jag tycker det är skönt med någon som har en positiv inställning! Önskar jag själv hade lite mer av den varan


    Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
  • camillajo

    Hej på er! Håller med hotten, tycker inte alls att den var bra... Men kan förstå att man tycker den är fin om man inte har haft en extrem prematur med massa komplikationer. Har inte skrivit någon dikt men ett tack kort till mina superhjältar-

    TACK!
    Till mina livräddare: Fredrik, Karin, Nisse, Sven och alla ni andra läkare/superhjältar.
    Till alla fantastiska syrror och engagerade barnskötare.
    Jag hade inte klarat mig utan er. Bokstavligen
    Tack också till övrig personal för hjälpsamhet och visad hänsyn.

    /Moses och hans för evigt tacksamma familj

    Ha det bra!
    /Camilla

Svar på tråden Hjältinnor - Till dom på Neo