Nattskräck?

Min dotter har nattskräck. Hon vaknar ungefär samma tid VARJE DAG, ca 22 o sen vid 02-03 tiden o skriker rakt ut (vrååål) o kan då stå eller sitta i sängen o vaknar då till av att hon skrikit o blir jätte ledsen. Man kan tydligen förebygga detta genom att ha en liten lampa tänd,vilket funkade för oss ett tag. Annars kan man väcka barnet strax innan man vet med sig att barnet kommer att vakna,man ser ett mönster. och då tex ge välling... Man får väl hålla på ett tag men jag som ensamstpende förälder har ingen ork att väcka o hålla på så nu får hon vana när ho gör det o somnar sedan om i min säng!

Förstår att det är jobbigt Hur gammal är din dotter? Hur länge har detta pågått?

Läs lite här. Något jag märkte stämde var det här med ökade problem när min dotter var trött och hade sovit för lite.

www.eckerberg.se/nattskrack.html

Texten på sidan är också lite tröstande. Man lider inte lika mycket med sina barn när man vet att de inte lider. Men visst blir man rädd. Jätteobehagligt kan det vara.

Läs lite här. Något jag märkte stämde var det här med ökade problem när min dotter var trött och hade sovit för lite.

www.eckerberg.se/nattskrack.html

Texten på sidan är också lite tröstande. Man lider inte lika mycket med sina barn när man vet att de inte lider. Men visst blir man rädd. Jätteobehagligt kan det vara.

ok, ska läsa, tack för länken!

Hos många adopterade barn kommer nattskräck i samband med dagar då det hänt mycket. Nattskräck talas det inte så mycket om i adoptionsvärlden, men är väldigt vanligt bland adopterade barn. Kan börja efter en tid hemma. För många kommer det efter för tidig närhet med andra, efter dagar med för mycket intryck. Behöver inte alltid vara nattskräck per definition, men klart liknande symtom. Jag vet flera som blivit hjälpta av att dra ner på takten och ta det väldigt lugnt. Det har minskat nattskräcken. Det gäller främst för de barn där nattskräcken kommer efter dagar med besök, aktivitet och liknande.

Det är skillnad på nattskräck eller de dagar med mycket aktivitet. Men det märker man ganska snabbt, om det upprepas varje dag även de dagar man har vart ute o flängt är likadana. Först trodde jag att min dotter påverkades då vi var ute o träffade någon eller va på stan, när hon var mindre stördes hon jätte mycket av det i sin sömn men sen lugnade vi ner oss o var hemma mycket,det blev lite bättre men hon vaknar fortfarande mycket o på bvc sa de att det lät som nattskräck!
Hon är 1,5 nu o har pågått i ca 6mån

Ok....vår son är snart 19 mån och det har pågått nu i en vecka. Iofs så händer det massor här hemma, både vad gäller sonens utveckling och framsteg men också att det varit mycket utflykter och aktiviteter. Snart ska vi åka till Stockholm (första riktiga långresan bortsett från resan hem från Vietnam tillsammans) då vi ska träffa barnhemsdirektören där från sonens barnhem samt de som hjälpte oss med processen i Vietnam och därför ska vi ta det lugnt på vardagarna nu. På lördag ska vi te x träffa en massa andra barn från Vietnam också så det är ju mycket intryck. Men igår somnade han vid 20-tiden, sov i sin egen säng till kl 04.30 och han vaknade vid 06.40 i morse!  Bara vid ett tillfälle så vaknade han och grät i sömnen! Hoppas att det vänder. Vi ska ta det lugnt nu hemma idag tillsammans med morfar.

Hoppas för er skull att det inte är nattskräck. LYCKA TILL!

Mammatillvictor: Bara säga att även mina 2 har haft nattskräck till och från. Jag tror alla barn har det mer eller mindre i olika åldrar. Noomie har det nu. Det händer så mkt nu för henne på dagis och aktiviteter och dyl och hon är helt slut på kvällarna, på nätterna kan hon vakna och vrålskrika. Vi får ingen kontakt med henne och hon vaknar inte helt utan sparkar och skriker. Då gäller det bara att försöka hålla henne i famnen och prata lungt. till slut ger det sig och vi stoppar ner henne i vår säng. hon säger att hon drömmer äckliga drömmar. det går över men det är hemskt när det är.