Honeymother skrev 2008-04-26 12:42:15 följande:
Min utbildning på uni innehåller en extremt massa muntiliga föredrag, så jag har liksom lärt mig vad som passar mig. Alla är ju olika när det gäller sånt här och tycker man från början att det är läskigt att snacka så här inför folk så blir det ju än mer stress om man ska lyssna på en massa regler fram och tillbaka.Jag kan verkligen råda dig till att göra precis som du själv upplever bekvämast. Jag har nu gjort det så mycket och liksom fått in en vana och ett sätt som funkar.Jag använder mig alltid av "talarkort", dvs mindre kort på vilka jag skriver min text. Detta för att det är enormt irriterande som åhörare att se på någon som prasslar med papper osv. Sedan skriver jag ner hela min text i meningar och highlightar sedan vissa stödord. Jag försöker alltid tala fritt från huvudet, men har hjälp av dessa stödord. Skulle jag tappa bort mig helt så har jag sedan hela texten på korten så att jag kan ta upp tråden igen. Det beror ju på person, men jag har aldrig hört att det är fel att lära sig något utantill. Det blir ju liksom så ändå på något sätt. Men visst, att exakt lära in varje mening kanske inte är att föredra. Mitt sätt har funkat kanon för mig.Jag vet ju inte vad mer annat som dina lärare anser vara viktigt, men våra lärare har också präntat in detta med kroppsspråk ,ögonkontakt osv. ( men det var ju inte det du ville veta. )Sånna saker kan göra att ett helt innantillinövat föredrag blir bra och gör att det blir mer "naturligt". Att inte bara stå rakt upp och ner och tala, utan göra konstpauser, "vifta" lite med armarna/händerna osv.Lycka till imorgon.
Tack för dina tankar och goda råd.
Eftersom mitt föredrag ska hållas under ett webbmöte, minskar mina möjligheter att använda kroppen.
Ögonkontakten har jag klurat lite på hur jag ska få till.
I kursen talas det om att ögonkontakt är viktigt, bl a för att man ska kunna läsa av sin/sina åhörare.
I mitt fall mäste jag välja vilket som är viktigast. Känslan av ögonkontakt, utifrån åhörarens perspektiv, uppnår jag genom att titta in i kameran. Då ser jag dock inte den jag talar med. Om jag i stället tittar på den jag talar med, upplever den att jag tittar nedåt. *klurigt*
Jag har spenderat fm med att framföra mitt föredrag flera gånger, och har insett att det inte kommer låta naturligt. Jag har inte de egenskaper som en god talare bör ha, oavsett om det beror på brist på erfarenhet eller personlighet.
Men föredraget ska likväl hållas, så det får väl bli vad det blir helt enkelt.
)Sånna saker kan göra att ett helt innantillinövat föredrag blir bra och gör att det blir mer "naturligt". Att inte bara stå rakt upp och ner och tala, utan göra konstpauser, "vifta" lite med armarna/händerna osv.